Det största ansvaret du har, näst efter att ta hand om dina små barn, är ansvaret över dej själv. Du kan känna dej sönderstressad av ditt jobb, pressad av en dålig relation, känna allmän otrivsel över ditt liv, ja, du kanske bara går och väntar att något ska hända. Men ingenting alls kommer att hända, om inte du öppnar dina ögon, möter din egen blick, ser dej omkring, och tar in sanningen, att det bara är du som kan förändra din värld.

Du är ditt liv. Ditt liv är du.

Vilken gåva när du inser det! Då kan ingenting stoppa dej från att ta det första steget, och börja din väg att nå det mål du själv bestämmer. Jag vet, det är inte en lätt uppgift. Livet är inte en förtrollad värld där bara gott händer. Livet är på gott och ont, och du kommer  förmodligen att göra andra människor besvikna för att kunna uppnå ditt mål.

 Tyvärr är det så, att dominerande människor har ofta förmågan att "förvandla" sin omgivning till små"tjänstefolk", som ger avkall på sin egen utveckling  och t om personlighet, för att platsa in i den dominerandes värld. När du då vill bryta ut dej från din kuvade ställning då möts du av protester. Ingen vill tappa människor som gör allt för att just du ska må så bra som möjligt. Men vad får du ut av det? Solar du i glansen av en människa du tror att du vill efterlikna? Jag skriver tror, för min övertygelse är att du eller jag kan aldrig må så bra som när vi går i samklang med den person vi är. Och tro mej eller ej, när du väl bestämt dej för att visa vem du är och stå för det, då kommer du att hitta de människor som stärker dej precis som du stärker dom.

Vägra låta någon ta tuggor på dej eller ens nagga dej i kanten, du är för värdefull för det!