Ibland träffar du människor i ditt liv, när du verkligen känner, att du får hjälp och inspiration att ta ett steg framåt. Tänk bakåt i tiden, då kan du sakta se hur pusselbitar i ditt liv kommer på plats, och då förstår du genast, vad olika människor har betytt för dej. Det är svårare att se klart på det som händer  i nuet. All kunskap, stöd och hjälp behöver tid för att falla i rätt jord.

Men det är alltid du själv som bär på kunskapen om dej själv. Det är du i din innersta kärna som har lösningen hur du ska gå vidare i ditt liv. Men du behöver någon som öppnar dörrar, och det är då dessa speciella människor kommer in i bilden. Ibland kan en sådan person väcka många känslor inom dej. Du kanske medvetet eller omedvetet har stängt dörrar, som du inte vill, kan eller våga öppna. Du har kanske tappat dina "nycklar". Men det är sällan du kan bli harmonisk igen eller nå din inre kärna, utan att vädra ordentligt.

Religion kan vara ett sätt att slippa känna sina egna känslor, som jag ser det, i alla fall  den kyrkliga religionen. Du överlåter din lycka/olycka till högre makter och kan den vägen finna frid. Inget fel i det. Men jag tror t om din tro blir mer äkta och intensiv, om du först tar hand om "olyckan" sedan tron. För det är väl inte meningen att vi ska tro på Gud för att vi mår dåligt? Antingen tror du på honom eller inte!?

Jag har träffat på många människor som rättat till mitt "pussel", som gett mej vingar och gjort att jag vågat flyga. Det kan handla om goda samtal, härliga skratt, en öppen famn, goda middagar, kort sagt familjen och mycket goda vänner. Sedan finns det dom som besitter djup kunskap, eller de som själva blivit utsatta för sjukdom eller annat, som ger det där extra som kan öppna de tyngsta dörrarna.

Var rädd om dina möten i livet, speciellt när du möter någon som väcker starka känslor, på gott och ont, det är dom som överlämnar nycklar till dej, nycklar som öppnar dina innersta dörrar till visdom.