När du sitter i din båt o ror på livets väg kan du vara säker på, att du får uppleva dagar med strålande sol, spegelblank sjö, och känna att livet är bara så där fullkomligt underbart. Du kan också vara säker på att motvinden kommer, molnen tornar upp sig, det blir skyfall och armarna känns tunga och kalla, du får kämpa för att orka ro.

Du stärker dej de där dagarna när livet är som bäst, och samlar energi för att orka när de tunga dagarna kommer. Men ibland hjälper ingenting. Hur du än ror och kämpar kommer du ingenstans. Du kanske har fastnat i ett förhållande där din partner är din motpol och vill ro åt ett annat håll, eller så börjar ditt arbete kännas betungande, eller du kanske bara känner att livet har en gråskala.

Att förändra är både lätt och svårt. Om du tar dej i kragen och går på den där kursen du längtar till, då får ditt liv ett lyft på en gång, att bestämma sig för att söka ett nytt arbete kan också fylla dej med ny energi. Det svåraste är att sitta fast i en båt med en partner, som med starka armar ror åt sitt håll, till de mål där han/hon tycker att ni båda ska till. Du kanske har andra drömmar än han/hon? Vad gör du då? Dränker du dina drömmar i vågskvalpet efter hans/hennes målinriktade årtag?! Följer du bara med i båten och anpassar dej till hennes/hans godtycke om hur ert gemensamma liv ska vara?! Gör du det då är du illa ute. Ditt liv förblir antagligen grått, dina drömmar går upp i rök och du blir hennes/hans tjänare för resten av ditt liv.

Men jag älskar honom/henne, kanske du protesterar. Det är mycket möjligt att ni båda älskar varandra. Men då tål det faktiskt att synas. Sluta ro, kasta ut ankaret, lägg alla korten på bordet, och berätta hur du vill ha ditt liv, och låt din partner göra detsamma. Om ni verkligen vill fortsätta leva tillsammans, då hittar ni gemensamma lösningar där ni kan enas, och ger den andra/andre friheten att pröva sina vingar med andra intressen eller nya vänner. Våga befria varandra från de osynliga bojor som vi ofta omedvetet kedjar varandra i.

Blir olikheterna er emellan så stora att ni inte hittar några gemensamma punkter, då kan det vara dax att ta farväl, hoppa i varsin båt och ro mot nya, egna mål. Livet är för kort för att slösas bort.