Vi människor formas och ändras av tiden, den anda som vi lever i, och själva hela tiden skapar och förnyar. Förr stod tiden stilla, inte med liv och död, men med det vardagliga livet, som generation efter generation levdes likadant.  Tom möblerna hängde med, starka och stabila, möbler som idag betingar stora summor på auktioner. Kan det bero på att vår kropp har en längtan efter det trygga lugna tempot?!

Idag är det överflöd i vår del av världen. Det flödar av mat, saker, information, val, sociala medier, bloggar mm  Helt enkelt vill mycket ha mera, och ekorrhjulet snurrar allt fortare. Men är vi lyckligare idag? Eller är vi helt enkelt inte skapade för att leva i "sus och dus" ?!

Vi har kapat av den långa kedjan av information som gick från mun till mun mellan generationerna. Vi har slutat lyssna på berättelserna om vår familj. Vi låter den jordnära kunskapen om vår kropp förmultna och litar mer på teknologi och detta ständiga pillerätande.

Jag är inte förvånad över att så många går omkring och känner sig ihåliga. Våra insidor är urholkade, tömda på den riktiga, äkta människan, ersatt med dagens "viktiga" kunnande som "att vara social", "nätverka", "facebooka","twittra"mm. Konstigt och skrämmande nog är dessa "meriter" viktigare än att ge tid och omsorg till våra barn och gamla. För de är dom som har kommit i kläm!

Nej, jag är inte emot sociala medier, men jag ser att de har tagit över i många familjer, som en drog som betyder mer för alla familjemedlemmar än att verkligen umgås med varandra.