Jag vandrade i mörker och hörde hur det knastrade under mina skor när foten trampade ner i den djupa snön. Ja, jag inte bara hörde knastrandet, utan själva ljudet väckte känslor till liv, och jag kände verkligen att jag var tillbaka i Norra Sverige, där snötäcket dominerar hela landskapet under den långa vintertiden.

Det sjöng i mitt hjärta av återvändelse glädje och trots det kompakta mörkret, kände jag mej trygg och lugn. Men det var inte glädjen som fört mej tillbaka. Det var nära och kära som behövde styrka och stöd. Mitt hjärta slog ett extra slag, skulle jag klara av det som förväntades av mej?

Jag ökade takten, måste hitta ljuset snart, det ljus som skulle bistå mej, göra mej stark för det som skulle komma. Men mörkret hotade att sluka mej, och stressen började ta lätta tuggor på min kropp. Du måste klara det här, du måste, försökte jag peppa mej, men stegen sjönk allt djupare ner i snön och norrlandsromantiken började blekna. Vad har jag gett mej in i, tänkte jag och började känna mej gråtfärdig.

När allting kändes mej övermäktigt och kylan och mörkret lagt sina kraftiga björnarmar omkring mej så hände det..

Ett ljus av tusende stjärnor och solar lyste upp min väg, och värmen av strålarna fick snön att smäta under mina fötter. Jag kände ljusets varma omfamning, mina ögon tårades av den snabba förändringen från mörker till ljus. Jag kisade och tittade försiktigt omkring. Vad är det som händer, ropade jag högt!? Då såg jag henne. En kvinna med en lång  lila klänning med huva stod framför mej. Hon var vacker och utstrålade en godhet som jag inte träffat på tidigare. Hon talade men inga ord kom över hennes läppar, det var som om hon kunde kommunicera direkt med min hjärna, en slags telepati.

Hon sa:  "Jag kommer med en gåva till dej som tack för att du hjälper mina nära och kära" och så la hon en gåva mellan oss. Tack, svarade jag och ville ge henne en kram. "Nej", svarade hon," jag kommer från en annan dimension och du kan se mej men inte röra på mej". "Denna gåva", fortsatte hon, "kommer du tids nog att förstå vad det innebär, och du ska ha nytta av den så länge du lever, det är mitt stora tack till dej".

Samtidigt som kvinnan hastigt försvann vaknade jag ur min dröm, eller hade hon verkligen besökt mej?! Under veckorna som följde bistod jag mina anhöriga med en större styrka än jag trodde var möjligt, och varje gång det kändes tungt tänkte jag på gåvan...