Begreppet "energitjuvar" tror jag att vi alla börjar förstå vad det innebär. Hör du till dom som knoppat av vän efter vän efter att du följt alla råd som finns att läsa? Mår du bättre idag? Känner du verkligen att nu får jag ha kvar min surt värvade energi?! Inte!!?

Tänk om, ja tänk till riktigt ordentligt, tänk om det är du som är boven!? Kan det vara så

att du är den som går omkring och suger, likt en blodigel försöker du fånga livselixir från dina vänner!? Du mår dåligt som fasen, för du är fullproppad med energi, som du inte vet vad du ska göra av med. Och så hamnar du i den välbekanta onda cirkeln där du bara suger mer...

Att lägga skkulden hos andra, som göken med sitt ägg, är den enklaste lösningen många gånger, och alla kloka ord som strömmar till dej, ger dej vatten på kvarn. Men en dag kanske du sitter ensam i ditt hem. Då kanske pengen faller ner och du börjar förstå, att du faktiskt själv kan bära skuld till en del av det tråkiga som händer dej.

Ska vi vara snälla så kan man ju säga att du ärvt bördor från andra generationer, du hanterar problem med erfarenheter som andra lärt sig, och som du fått "ärva". Nu sitter du där, tyngd av alla tankar om hur fel alla andra har, du har minsann rätt.

Men so what? Även om universum skulle ge dej rätt i ditt tänkande, vad har du för nytta av det? Hur roligt är det att sitta där och bara leva för att "du har rätt"?!

Min acceptans för dom jag kallar mina vänner är stor. Jag vet att det är svårt att vara människa. Kraven hur du ska bete dej för att bli omtyckt är inte lätta att uppfylla. Vi har alla olika värderingar och det som är viktigt för dej är inte viktigt för mej. Missförstånden ligger och lurar i varje hörn.

Det enda botemedlet eller sättet att verkligen fastställa om du har en vän som är energitjuv är att tala ut. Ge din vän en sista chans, ställ "hen" mot väggen, våga fråga det du behöver veta. Du förlorar mer om du mister en vän pga av lösa antaganden.

Jag tror att energitjuvar är vi allihopa när vi inte riktigt passar ihop.