Som katten kring het gröt tassar du omkring. Du slickar dej om munnen, och fantiserar hur underbart det ska bli när du äntligen får lapa i dej det goda. Går du för fort fram så bränner du dej, och väntar du för länge är det försent att få njuta.  Att invänta exakt rätt tillfälle är viktigt. Det vet katten genom sin måntusenåriga lärdom. Lika självklart som hon vet när det är dax att låta gommen och magen få sitt, lika lugnt spanar hon och väntar ut sitt byte. Om du gör som katten då kan du skatta dej lycklig!

Men du kanske är lite felprogrammerad, det skriker ERROR om dej och du bränner dej gång på gång. Du klarar inte av att vänta in den gyllene stunden. Som en ångvält forcerar du fram i livet, och går miste om allt som livet har att erbjuda dej. Ordspråket "du ser inte trädet för skogen"  borde ge dej en hint, om hur livet i sin visdom gömmer det mest åtråvärda, det du mest behöver, just din egen karma.

Om livet hela tiden ställde det enda trädet mitt framför dina ögon så skulle du gå miste om din njutning. Allt som blir vardagsmat ger inte den där extra guldkanten, den där speciellt goda gröten. Men det vardagliga behövs för att få gulddagarna att skimra extra mycket.

Vi behöver alla få skina och lysa, få skratta och känna oss speciella. Men om du inte stannar upp, om du tror att ditt arbete faller med dej, att du alltid måste finnas till för andra, då går du hela tiden miste om diamanterna som är avsedda just för dej. När tog du senast några djupa andetag, livsandades, och verkligen såg på din omgivning, noterade deras klädsel, deras kroppspråk, hörde fågelsången etc?! När hejdade du dina steg senast för att se hur syrenbusken redan har börjat göra sina knoppar? Jag vet, du svarar jag har inte tid. Men återigen, som jag många gånger återvänder till, du har precis lika myckedt tid som alla andra. Döden och tiden är jämlika, bortsett från att vi har olika långa tider här på jorden.

Din tid är här och nu, lång eller kort, men den är din. Du bestämmer vad ditt dygn ska innehålla. Du arbetar åtta timmar, sover åtta timmar, men sedan har du faktiskt 8 timmar kvar! Jag tror det handlar om att börja tänka på ett annat sätt. Varför måste du "jobba" med trädgården om du vill måla, varför "måste" du ringa varje dag till din mamma om du bara vill ringa varannan dag, varför byter du gardiner oftare än du vill etc. Varför gör du/vi en massa saker som vi inte vill och egentligen inte heller måste.

Att förändra sig själv åt det håll som du vill att ditt liv ska vara, är ett tacksamt arbete. Det är ju trots allt bara dej själv du kan ändra. Varför inte skriva ner hur du vill att du liv ska se ut om några år, och sedan med små eller stora förändringar ta dej dit?! Har du inte väntat länge nog kring din "gröt", det rätta tillfället är kanske här nu!

Lycka till!