Står du och din vän på varsin ända om knuten och drar i repet för brinnande livet? Vad händer, ja, så klart knuten blir hårdare och hårdare.

Du och din partner/din vän, din chef och du, en arbetskompis och du, två länder, arbetsgivare/arbetstagare, fackförening/näringsliv....listan kan göras lång......och alla bara drar och drar....

Då kommer medlaren in i bilden och ibland blir det ett lyckat resultat, dvs ingen är helnöjd men det går att ta i hand iaf. Barnen vet att det kommer en vuxen och medlar, och kan dra så fingrarna vitnar, de behöver egentligen inte ge sig, "skulden" för att de får släppa sitt grepp kan läggas på de vuxna.

Men vi då, vi som är vuxna och håller så kramaktigt kvar i repet, hur ska vi våga ta steget och släppa loss lite!?

Varje negativt ord,  varje negativ tanke,  varje negativ handling riktat mot din vän är samma sak som att du drar åt knuten lite till och ändå mer.

Det är inte bättre om det alltid är din vän som släpper greppet, då faller ju du handlöst ner . Alla dina förebråelser riktat mot din vän trycker ner dej i botten, och hennes/hans ödmjukhet hotar att kväva dej. Du blir belastad med tunga skuldkänslor och för att skaka av dej dom söker du febrilt efter dåliga egenskaper hos din motpart. Och snart har du lockat honom/henne att åter greppa repet och börja dra...

Den första påminnelsen du ska göra dej, är att det faktiskt är en människa där på andra sidan repet som du en gång fann så många goda egenskaper hos att ni blivit ett par, blivit vänner, gett anställning till, umgåtts med, vuxit upp med etc. Då borde det väl vara fair enough att båda tar ett litet steg fram, och släpper greppet en aning.

Det är ju ni två som försatt er i den här situationen och det är bara ni två som kan lösa knuten.

När du då börjar se den människa du kanske fortfarande har känslor för eller håller av, kan ni tillsammans försöka ta fram saker som fungerar bra i er relation, och om ni blir överens om detta, det är viktigt att vara överens, så får ni ju ta ytterligare steg framåt.

På så sätt kan ni beta av allting positivt som ni är överens om och närma er varandra. Så länge ni hittar positiva saker så ska ni inte alls beröra anledningarna till att ni står på varsin sida om ett rep. Har ni tur kan relationsknuten, som extra bonus, bli lite eller mycket lösare, och t om lösas upp helt om problemen inte är alltför svåra.

Men om ni till slut står där och det återstår en svår, större eller mindre knut, då har ni kommit till ett vägval. Som jag ser det finns det tre vägar att välja. Ni tar hjälp utifrån, ett proffs, en gemensam vän som båda har förtroende för och försöker lösa er knut, ni tar ett gemensamt beslut att gå skilda vägar, eller ni bara släpper repet och låter knuten ligga där och vänta till nästa drabbning... Alla tre vägar kräver ett hårt arbete för att hitta balans och glädje i tillvaron igen, men den tredje vägen, tror jag, är bara som att ta på skygglapparna och sluta känna. Visst, du kan säkert känna harmoni vissa dagar men knuten lurar i vassen hela tiden och lockar fram dina sämsta sidor.

Du vet vad du har men inte vad du kanske går miste om.