Ibland kan du nästan tro på ödet när något oväntat inträffar. Med 5 minuter tillgodo var jag på exakt rätt ställe för att återse en kär vän, någon som betydde så mycket för mej för så länge sedan.Vi var de godaste vänner, bästisar, så det gjorde nästan ont i hjärtat, två tjejer i tonåren som fann varandra. I vått och i torrt höll vi i ihop och stöttade varandra, skrev dikter, och fantiserade om olika killar som vi för tillfället var kära i.

Det var en underbar tid när livet både var enkelt och jättesvårt, när vi pendlade mellan lyckorus och besvikelser, när kamratskapet var viktigare än skolan, när det var självklart att alltid stå på varandras sida mot omvärlden.

För mej var den här vännen extra viktig. Hon gav mej sin äkta vänskap utan förbehåll, hon var min första riktiga vän som inte var släkt med mej. Hon vågade vara min vän trots att jag berättade om min bakgrund. Trots sin unga ålder förstod hon att man inte kan döma någon som är oskyldig, att var och en bär sina egna "skulder".

Åren gick och livet förde oss mot olika vägar, men under alla år har jag burit med mej den här gåvan att få känna mej omtyckt. Det lärde mej också ännu mer hur viktigt det är, att inte dra alla över en kam, att var och en måste få berätta sin historia, måste få stå upp för det man själv tror på, och att få vara den man är.

Jag såg dej komma och åren rullade iväg, som om jag suttit i en tidsmaskin och plötsligt var en liten tonårstjej igen.

Så gott det kändes i hjärtat! Jag är så glad att jag fanns på rätt plats i rätt tid, och att jag sparat dina fantastiska dikter som du skrev med äkta unga känslor. Det känns bra att skicka dom tillbaka till dej, jag har förvarat dom med stolthet!

Om jag aldrig sagt det förut så tack för de fantastiska tonårsåren vi fick tillsammans!