Mitt liv går hela tiden hand i hand med vetskapen om att jag håller hårt i livet, men känner beröringen av döden. Precis som du i en kör sjunger bättre din egen stämma när du hör de andras, har det blivit lättare att plocka ut det värdefullaste ur livet.

Många gånger skulle jag bara vilja hoppa över känslorna som ibland sköljer över mej, allt de jag upplevde under de svåra åren, rädslorna, kraftlösheten, mardrömskänslan, men jag vet att det inte går. Jag kan gå ut och jogga av mej stress och springa ifrån allt, men det går aldrig att springa så långt att alla känslor inte hinner ifatt.

Men det kan vara viktigt, för mej iaf, att skjuta undan de mörka, att inte varje gång låta de känslorna få härja. Jag låter andra känslor av glädje få duscha bort det mörka så ofta det går. Och nu med facit i hand så ser jag att det fungerar för mej.

Jag har helt enkelt accepterat den hand, döden, som ständigt är närvarande men inte dominerande. Jag tillåter den inte att skrämma mej mer, och lutar mej alltmer mot livet.

 Det absolut viktigaste är att ha en agenda för ditt liv, din dag, ditt år. Att ha saker att se fram emot blir en livlina, att göra saker under din dag som skingrar dina tankar, gör att du även "glömmer" värk och obehag i din kropp.

För mej är mötena med min underbara dotterson som en superduper påfyllning av må bra hormoner, vi skrattar så gott tillsammans!

Du får aldrig ge upp, jag vet att det kan ta lång tid att må bra igen. Men en droppe vatten om dagen fyller på en hel flaska med tiden, precis som det "lilla" du gör varje dag för att må bra så småningom ger resultat!