Jag tycker att vi har för stort behov av att reda ut saker. När vi ska dra i alla trådar som finns, och försöka nysta ut minsta lilla fnurra, så ger vi denna fnurra alldeles för stor plats i vårt liv. Att alltid gå på en väg utan dessa fnurrnystan, skulle bli alldeles för kalt och händelsefattigt.

Naturligtvis måste du ta tag i de storra burriga nystanen, som hotar att spärra vägen framför dej. De är som mörka moln, färdiga att attackera dej med blixt och dunder. Vad de bollarna innehåller vet bara du, kanske en vän som talat osanning, en otrohet eller annat som svider likt magsår i bröstet. Självklart måste du reda ut detta, för att kunna gå vidare och må bra.

Men jag tänker på de där "småbråken" som börjar med en otänkt kommentar, en missuppfattning, olika åsikter etc. Varför ska de små ulltussarna få förstöra en hel dag, och dessutom trigga igång alla andra gräl som någonsin förekommit mellan dej och din vän!?

Snacka om att ge dom plats i ditt liv!? Och då vill du dessutom reda ut dom?!  Nej, tänk till, dessa smågräl betyder ingenting annat än att du/ni är trött, haft en dålig dag, trött på en partner som sprider ut kläder, är missnöjd med ditt hår etc, och behöver kanalisera sig ut via dej eller din vän. Inse det och lägg ner projektet "utreda"!

Allting behöver inte analyseras. Accedptera att du/ni är människor med känslor och tankar, och därmed också hela tiden registrerar och reagerar på den närmaste omgivningen. Det betyder att allting är som det ska. Det är sådana vi är. Och vi måste inte hela tiden hitta en gemensam nämnare för att kunna lägga saker bakom oss.

Det är ok att gräla, precis som ett åskväder behövs dessa grälmoln som rensar luften. Men vi försöker väl aldrig fundera ut varför åskvädret kommer, förutom meterologerna som har det som jobb. Så sluta fundera ut varför, vem som började osv. Se på de små fnurrorna som något av godo, som hindrar de stora "krigen" att bryta ut!