Regnet faller ner och med den slokar våra kroppar. Jag möter människor med blicken mot marken, och med hopsjunkna axlar, deras leenden är borta, och må bra hormonerna lyser med sin frånvaro. Det är en regnig sommar så här långt, och vi längtar efter värmen.

Vad kan vi lära av det här?

Är det inte uppenbart hur otroligt beroende vi är av NATURENS KRAFTER!  Våra kroppar sträcker på sig, ansiktena vänds mot solen så fort den kommer fram! Vi njuter av värmen, så länge den är lagom, och känner oss mer levande och glada. När regnet faller i flera dagar, faller också vårt glada humör.

Men vi behöver det som naturen, vår jord, har att ge oss. Vi måste lita på att naturen är visare än oss, och av anledningar som vi inte alltid förstår, behöver Jorden just nu få sin svalka, sitt regn, i vår del av världen. Vi kan inte heller förstå de obalanser som finns, att det finns torka, för mycket regn, för varmt klimat, för kallt etc . Inte ens naturen har en rättvisa som vi kan se och förstå. Jag tror att det är människan som skapat ordet RÄTTVISA "det du får ska också jag få", ett tänkande som kanske skapades i barndomen syskon emellan, men som bara skapar dåliga känslor.

Naturen förstår det vi inte gör att rättvisa får man inte, rättvisa GÖR man! Det är din egen skyldighet att göra dej själv rättvisa, att vist göra rätt saker för din kropp och själ. Att känna avundsjuka och svartsjuka är vanliga egenskaper hos oss människor, men just dom känslorna kan ge dej själv en tankeställare om att du är på fel spår. Du gör inte de sakerna, och tänker inte dom tankarna som gör att just du hittar din balans, din egen unika rättvisa.

Jag är säker på att när du landar rätt i dej själv, och utgår från dej när du skapar din tillvaro, din rättvisa, då försvinner alla negativa känslor gentemot andra, då får avunden och svartsjukan ingen näring och dör ut.

Naturen ser till helheten och balanserar därefter. Varje land, varje landsända är unik på sitt sätt och behöver olika åtgärder. I den Ayurvediska läran, som jag just nu läser om, delas även vi människor i olika typer. Tanken i den tilltalar mej, att då vi är olika ska också åtgärderna, sömn, motion och kost se olika ut. Om vi blir sjuka har vi använt för mycket av vissa egenskaper och för lite av andra. Och för att må bättre behöver vi balansera dessa tillstånd/egenskaper, t ex sova lite mer, meditera lite mer, träffa mer/mindre folk etc Men allt ska göras med utgångspunkt från dej, vem du är och vad du behöver.

Naturens krafter rår du inte över så du kan lika gärna bara acceptera att det regnar, inget dåligt humör får det att sluta, och inte ditt rättvise tänk heller! Du kan lika gärna kura ihop dej och vila, eller se det som en utmaning att hitta sätt att balansera ditt nedstämda humör, sätt som bara passar dej, det enda rättvisa du kan få!

                         Trots allt, solen LYSER ALLTID bakom molnen!