Alla inlägg under september 2012

Av ILOS - 27 september 2012 11:02

Jag drömde om en märklig resa där jag blev inspärrade, ensam, i en rymdraket. Nedräkningen började, och därmed min långa, underliga resa. Allting inne i rymdkapseln var mej främmande, knappar, skärmar och blinkande datorer. Min kropp var spänningsfylld av fasa, när jag såg det kära jordklotet försvinna allt längre bort.


Många dagar av hopplöshet, hisnande spänning, och en enorm känsla av ensamhet, fullkomligt gastkramade mej. Men det kom en dag, som började med små stunder, när jag lärde mej att se Jorden, månen, solen och alla andra planeter, ur ett annat perspektiv. Jag var en del av dom, och dom en del a mej.


Trots avsaknaden av andra människor minskade min ensamma känsla.  Inne i min raket, såg jag tydligare nu, och kände med glädje i bröstet, att jag var en del av allt detta, denna oändliga rymd. Oavsett hur lång min resa skulle bli, så skulle jag alltid finnas kvar, Även om jag aldrig skulle landa tryggt på Jorden igen, så hade jag gjort mina avtryck.


I min dröm fick jag, när mina insikter om livet blivit starkare, komma hem till Moder Jord igen. I mitt hjärta fick jag bära med mej nya kunskaper, om livet, om människor, om naturen, och hur jag skulle sköta min rymdraket, ifall jag behövde flyga upp igen. Jag visste att nya resor inte skulle skrämma mej lika mycket mer.


                                     





ANNONS
Av ILOS - 22 september 2012 10:42

Det finns hinder i ditt liv, om du trots god hälsa känner dej håglös, trött och har dålig energi. Din kropp och själ skriker efter din uppmärksamhet. De vill föra en kommunikation och öppna dina ögon. Du kan inte förtränga din längtan som pockar på inne i dej, och samtidigt vara glad och känna att du lever. Det går inte.

Ja, det går nog, om du resten av ditt liv vill famla i en gråzon, där livet mest känns dystert.


Vad har du att förlora om du vågar känna efter vad din längtan består av?  Vad behöver du tillföra ditt liv och vad behöver du ta bort?! Frågorna är enkla, men svaren kan innefatta både mycket glädje och stor smärta. Vägen till den tillvaro, till det liv, som fyller dej med energi och livslust, kan vara både fartfylld och motig. Att den blir motig beror ju på förändringar du behöver göra. Det kan kännas svårt att byta jobb, lämna gamla arbetskompisar, flytta till annan ort, lämna en relation etc. Allt det här kan vara förenat med smärta och oro.


Men för varje steg du vågar ta dit DU vill gå, kommer en skavande sten att lätta från bröstet, och ge plats för livslust. Varje steg av förändring åt rätt håll, för dej, kommer att fylla ditt sinne med positiva

tankar och känslor. Din kropp kommer att visa sin glädje och bära dej steg för steg, och behöver du backa ibland, på din resa mot ett bättre liv, så gör det. Du är ändå på väg nu!


Finns det egentligen någon som helst anledning att tveka? Ditt bröst bär redan tunga bördor och varje dag du går mot fel håll, blir bördan tyngre och tyngre....... Du har faktiskt rätt att få vara lycklig, att få vakna på mornarna, och känna pulsen i din kropp, lusten att göra saker, lusten att bara få finnas till.


 Du är värd livsluft, du är värd att få ta din rättmätiga plats här i livet! Att erövra den är värt allt!


              

         

                             Låt inte ditt hjärta ligga kvar i havets botten!


                                             

                                             
                                             
                  

                                      

                            


                                                  
 







ANNONS
Av ILOS - 14 september 2012 12:41

Hur många gånger säger du till vänner/din partner/dina föräldrar etc att det inte finns någon tid? Hur ofta använder du ordet tid som en mur, ett hinder, mellan dej och dina relationer? Det är så lätt att uttala orden "har inte tid", istället för att ta tag i de verkliga orsakerna till denna påstådda tidsbrist.

En gång för alla; vi har alla lika mycket tid. Vi har olika mycket tid som vi bestämmer över efter arbetstid, men därefter är ju tiden lika.

Om det verkligen är tiden som styr över dej, så är det dax att ta kommandot och styra över din tid själv! För varje gång du säger "jag har inte tid", så har du gett din egen tid till någon annan, eller i något där du inte lägger hela din själ i. Något där hjärtat inte är med. Tänk om du skulle rannsaka dej själv, och bemöta din vän som vill träffa dej, med äkta ord som tex jag vill gå på bio men min man istället, jag vill vara i min trädgård, jag vill bara slappa, just nu har jag ingen lust att träffas.

Vad äkta du skulle bli, kanske för äkta ibland eller...


Ordet tid kan verkligen användas både i tid och otid, och till att börja med, så köper dina vänner, att din anledning att inte träffas är, att du inte har tid. Men ordet tid faller på sitt eget grepp. När du uttalat dej om din tidsbrist alltför länge, då kommer tiden ikapp dej. Muren du byggt upp med dessa ord rämnar och faller ner på din vän som bara tänkt gott om dej.

Det är din vän som står där sårad av den fallna muren. Det är din vän som känner tårarna på sin kind, när hon/han förstår hela innebörden av din tidsbrist. Hon/han förstår att väntan varit förgäves, att det egentligen inte är tiden som fattas dej, det är bara det att du inte vill träffas.


Så mycket du skulle kunna bespara både dej själv och andra om du kunde bli tydlig. Att kunna säga till dej själv, jag väljer min trädgård istället för bowling, jag väljer min sång framför keramik etc Och att du vågar avsluta relationer, som du känner inte ger dej något mer, med värdighet. Innerst inne vet du ju, att du faktiskt har tid, när du får chansen att göra något som hela din själ och ditt hjärta vill, precis som du har tid, när du längtar efter att träffa någon speciell.


Vi väljer varje dag, varje sekund, vad vi gör med vår tid. En gång valde du t om den arbetsplats du har idag, och där vill du vara för att få lön för mödan, och trivs du inte måste du våga göra en förändring.


Skyll inte längre på tiden, den finns till för dej så länge du lever, dygnet runt. Det är ditt ansvar att göra det bästa av din tid, din stund på jorden.


Av ILOS - 11 september 2012 09:19

Att känna sorg är mäktigt. Som en dånande fors inombords, som försöker söka sig till stilla vatten för ro.Sorgen är personlig, och vi upplever den, vi genomlider den på olika sätt. Den enda sorgen som ingen mår bra av är den instängda gråten. Att försöka vara i gemenskap med dom som har samma starka kärlek till den som lämnat dej, som du själv har, ger lindring. Tyvärr händer ibland motsatsen, när du är så uppe i din egen sorg att du inte ser samma sorg hos din partner/syster/bror etc, att du istället stöter bort utsträckta händer. Det skapar en känsla av ensamhet, tomhet.


Sorgen går sin egen väg. Sorgen har ingen ålder. Många människor frågar ofta hur gammal någons far/mor var vid sin bortgång, när de beklagar sorgen, och kan tyvärr nästan frånta en rätten att sörja, om åldern på den bortgågna varit hög.  Men sorgen har ingenting med hur gammel ens käre/kära var. Din sorg och din saknad är lika stark oavsett ålder. Det är bara acceptansen som är högre. Vi vet ju tyvärr hur kort människans liv på jorden är, och vi som står kvar vi får lära oss att hantera saknaden.


När unga människor går bort, kommer förutom sorg och saknad, även vanmakten in i bilden, och frågan Varför?, vilket du aldrig ställer dej när en människa som gjort klart sin levnadsålder går bort. Det är den grymmaste av sorger att bära på. Nästan intill omänskligt.


Att bära på sorg är ett mörker du sveps in i när ett älskat ljus har slocknat. Från ljus till mörker. All den kärlek som funnits mellan dej och den som gått bort, lyser starkare än någonsin. Det är den kärleken som ska omfamna dej under de mörka dagarna. Det är den kärleken som gör att du har sorg. Där kärlek föds, finns, och lever, där finns alltid mörkrets närvaro.


Var rädda om varandra mitt under sorgen. Ni är sårbara, ni behöver varandra mer än någonsin.

Med tiden har det dånande bruset funnit det stilla vattnet,   och där finns källan till lugn, till alla vackra minnen. Där kommer ni till ro.



                                   

Av ILOS - 6 september 2012 13:02

  När du slår upp dina ögon varje morgon, uppväckt ur en förhoppningsvis behaglig sömn, då är dina tankar redan i full gång med att bearbeta, fundera över ev glädjeämnen, problem, besvikelser eller förhoppningar. Av alla val som vi, nutidsmänniskan får göra, är kanske starten på morgonen det som mest bestämmer hur din dag ska bli.


Vilket sinne "klär" du dej med? Det sorgsna,sura, rädda, kaxiga, deppiga eller det glada, soliga, orädda, vänliga etc?! Faktum är att två olika individer, kan ha exakt samma påhopp från en medmänniska att fundera över, samma sorger att bära på, samma sjukdomar eller samma glädjeämnen. Men en besvikelse hos den ena stannar inte kvar, men ältas i det oändliga hos den andra. Skillnaden är alltid vilket sinne du speglar din motpart/ditt mående med.


Om dina sinnes glasögon är blåa ser omvärlden blå ut, är glasögonen svarta då är allting svart osv.

Med dessa tankegångar betyder det att du får mycket makt. Du får makten över ditt eget mående. Du kan rent konkret bestämma dej för att låta oförrätter "studsa" tillbaka till avsändaren, med en hälsning till dej själv att det är hon/han som äger problemet. Eller att låta sjukdomen vara där den ä,r och se om det finns någon liten procent att ändå glädjas över.


Varför ska du ge av din tid för att gräma dej över någon annans svarta sinne. En sådan person sprider oförrätter som ogräs för hon/han ser allting med de mörka glasen. Det är upp till den personen att förändra sitt liv, det är inget du kan göra något åt. Du kan bara bestämma dej över att den här människan inte får suga energi ur dej, genom att sluta umgås, och det viktigaste, låt inga tankar som en sådan person sprider stanna kvar i ditt sinne. Rensa dessa tankar, precis om ogräs, ur ditt sinne, och odla andra goda tankar.


Om dina tankar vill stanna kvar hos en dyngspridare, förlåt då denna människa inom dej, och känn medlidande med honom/henne som har så svarta glas och så tung börda att bära. Du bär inte ansvaret  över att förändra någon annan, det är utanför din makt. Gå vidare i ditt liv, och upptäck hur många kilo lättare dina axlar får bära, bara genom ett glasögon byte!


                              Det finns alltid ljusglimtar som lyser upp i mörkret!



                    

  

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se