Direktlänk till inlägg 27 september 2012
Jag drömde om en märklig resa där jag blev inspärrade, ensam, i en rymdraket. Nedräkningen började, och därmed min långa, underliga resa. Allting inne i rymdkapseln var mej främmande, knappar, skärmar och blinkande datorer. Min kropp var spänningsfylld av fasa, när jag såg det kära jordklotet försvinna allt längre bort.
Många dagar av hopplöshet, hisnande spänning, och en enorm känsla av ensamhet, fullkomligt gastkramade mej. Men det kom en dag, som började med små stunder, när jag lärde mej att se Jorden, månen, solen och alla andra planeter, ur ett annat perspektiv. Jag var en del av dom, och dom en del a mej.
Trots avsaknaden av andra människor minskade min ensamma känsla. Inne i min raket, såg jag tydligare nu, och kände med glädje i bröstet, att jag var en del av allt detta, denna oändliga rymd. Oavsett hur lång min resa skulle bli, så skulle jag alltid finnas kvar, Även om jag aldrig skulle landa tryggt på Jorden igen, så hade jag gjort mina avtryck.
I min dröm fick jag, när mina insikter om livet blivit starkare, komma hem till Moder Jord igen. I mitt hjärta fick jag bära med mej nya kunskaper, om livet, om människor, om naturen, och hur jag skulle sköta min rymdraket, ifall jag behövde flyga upp igen. Jag visste att nya resor inte skulle skrämma mej lika mycket mer.
Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss! Välkomna och besök mej på www.livsandas.se ...
Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...
Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...
Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||
|