Att fortsätta livsandas, att leva varenda sekund du har på denna jord är din förmån. När du drabbas hårt står tiden liksom still, men det är bara inombords, tiden fortsätter sin bana framåt, alltid, eller så länge det här klotet förmår härbärga vårt släkte.

Dina största fiender, bitterheten, rädslan, uppgivenheten, stressen lurar runt hörnet och vill sätta tänderna i dej. De talar om att det är ingen ide' att fortsätta med allt det som utgör ditt liv. Men det är du som bestämmer över ditt liv. När dina fiender inte tillåts få det utrymme de dräglar över, är det de som tynar bort, inte du.

Men hur ska jag kunna känna glädje över mitt liv när sjukdomar pockar på, när depressionen sveper över kroppen, frågar du dej kanske!? Sanningen är,för mej i allafall, att det alltid finns något att glädjas över. Jag vattnar och ger näring till det som livet så frikostigt skänkt mej. Blir jag sjuk får jag sänka ribban och hitta allt det som jag fortfarande orkar och kan glädjas över.

Det tråkigaste är om dina fiender får fäste, redan innan en ev sjukdom brutit ut. Då slösar du verkligen på din tid. Du kastar bort din dyrbara tid på jorden. Jag har en ny god vän som säger "när jag målar känner jag ingenting av det som gör ont"! Visst är det fantastiskt!

Att gråta är ingen svaghet. Att gråta är att frigöra sig från tyngden över axlarna, från de mörka jobbiga som hotar att sänka dej. Tillåt din gråt, den är verkligen till för ditt välbefinnande, men fastna inte i den. Gråten får aldrig breda ut sig. Gråten får inte bli din livsstil.

Rädslan för döden kan fullkomligt förlama en människa. Ändå ska vi alla dö. Men helst inte just nu.

Låt inte rädslan skrämma dej, den är bara till för att ringa på klockorna och tala om att något är kanske fel, fysiskt eller psykiskt. Det är inte farligt att dö, det känns bara trist att lämna alla du älskar.

Om du vill leva ska du fortsätta med det. Ge inte upp ditt liv iförväg!