Direktlänk till inlägg 27 december 2012
Ja, jag lyckades få en fröjdefull jul med mycket support av min man, mitt kära barnbarn, min dotter och hennes sambo. Mina krafter var och är ganska bra. Återigen så reste jag mej på den tionde -elfte dagen efter den senaste behandlingen.
Att försöka leva ett någorlunda normalt liv när de värsta biverkningarna klingar av och fram till nästa behandling , är inte helt lätt. Det känns som om jag befinner mej i ett ingenmansland eller en lång transportsträcka fram till den dagen när min kropp får lugn och harmoni igen.
Kroppen minns och skickar mina tankar tillbaka till de värsta dagarna, när jag räknar ner timmarna tills dagen är över. Ingen som inte gått igenom en förgiftning, kan riktigt förstå vilket trauma det är. Varje gång tror jag att det aldrig kommer att gå över, att jag ska fastna i det olidliga tillståndet. Men det går över, om än kroppen blir lite mer orolig för varje gång.
Jag försöker fokusera på den dag som är nu, när jag trots min situation faktiskt får uppleva många sköna stunder av avslappning, skratt och välbehag.
När jag jobbade för att komma ur min utbrändhet hade jag som mål att få uppleva en fullständigt avslappnad och harmonisk kropp. Jag lyckades! Och det är nog anledningen till att jag fortfarande har kvar ganska mycket lugn. Men det är också anledningen till att jag får panikkänslor, när kroppen de värsta dagarna översköljs av obehagliga känslor, Jag stretar emot och vill inte känna så. men försöker även då tillämpa mindfulness, där du ska acceptera det som pågår och inte kämpa emot.
Mina soldater, cellgifterna, har gjort ett gott jobb. De har enligt cancerproverna lyckats dänga till tumören ordentligt. Vid min tredje behandling fick jag det glädjande beskedet, och kände genast energinnivån höjas i kroppen!
I detta ingenmansland är rutinerna viktiga, du måste lägga upp en agenda för din dag. Du måste veta vad du ska göra alla timmar, både de som är bra och de som är dåliga. Den psykiska delen knackar lätt på, och vill få dej att fastna i olidliga tankar, och då måste du planera för vilka krokar du ska ta tag i.
Men var inte rädd för gråten, den är din vän. Gråten hjälper dej i läkningsprocessen, men som jag skrivit om förut, fastna inte i gråten. Gråt ut och gör sedan något annat.
Den 2 jan får jag min fjärde behandling. Min lust att förinta tumören är fortfarande stor, men jag känner samtidigt bävan inför biverkningarna. Min längtan till att allt ska vara över är stark, men tänker jag för långt fram, då känns sträckan alltför lång att vandra.
Jag fokuserar på mina nära och kära, tänker på de intressen jag sen kan återuppta, och försöker hitta sätt att finna mitt lugn och saker att fokusera på.
Min man och jag ska fira nyår i lugn och ro och peppa varandra om framtiden. Jag vill önska er alla som läser min blogg ett riktigt Gott slut och ett Gott Nytt År!
Och tusen tack för mail och sms som ger mej kraft och mod!
Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss! Välkomna och besök mej på www.livsandas.se ...
Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...
Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...
Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|