Att förlita sig till sin kropp och veta att den har sin egen lösning för läkning, borde vara självklart. Men i vetenskapens och teknikens värld är det förtroendet sargat i kanten. Forskning och vetenskap har botat mej från tumören, men den läkning kroppen har i beredskap för att återställa balansen, är mycket mer än vetenskap ensamt kan ge.

Jag är som alla andra en produkt av samhället där allting ska gå så fort, där lösningar genom beräkningar och prover ska trollas fram. Därför är jag otålig. Min egen önskan att vara frisk från de skador cellgifterna gett mej är självklar för alla, men att leva i långsam läkning gör det ännu svårare när acceptansen för det vissa dagar är noll.

Återigen detta mindfulness, att vara i den kropp jag har just nu, och bara acceptera det skulle ge skjuss till läkningen som då får jobba ifred.Ska jag se positivt på min iver betyder det ju att det finns en begynnande livslust, det finns ett sug hos mej att uppslukas av livet igen, att bara ha dagar där jag inte längre reflekterar över måendet, utan fokuserar istället på de lustfyllda intressen jag har.

Ännu bevakar jag min kropp och det tar energi ifrån mej. Att bara vara utan en tanke på sin kropp är så underbart avslappnande, och många stunder under dagen lyckas jag med det. Vis av tidigare erfarenheter vet jag, att allt som du lyckas med om det så bara är ett ögonblick, kan du lyckas med igen, och så småningom växer de stunder när du gör de lustfyllda sakerna längre och längre stunder.

Kropp och själ behöver för sin läkning få sjunka ner i mörka gropa,r och få gråta ut all belastning den utsatts för. Den behöver repareras. Den behöver sin tid. Jag behöver tålamod. Jag är så lyckligt lottad att jag har en fin familj, en underbar syster och underbara vänner, som med besök, mail etc peppar mej att jag faktiskt kommer på benen igen. De accepterar mej som jag är nu. De får mej att förstå att det är ok att inte må så bra varje dag efter 6 cellgiftsbehandlingar.

Var dag har ändå sin belöning med gyllene stunder. Innerst inne vet jag att jag snart är tillbaka till livets puls-

Glad Påsk till er alla och tack för all stöttning!