Smärta kan se ut på många olika sätt. Det synliga blodiga såret behöver ingen förklaring, alla förstår att du har ont. I de flesta fall läker det här såret i den takt som naturen skapat. Du blir kanske omplåstrad eller sätter själv ett vårdande plåster på såret. Men hur tar du hand om den osynliga smärtan? Det blödande såret som finns i din själ, det såret som gråter blod för att den inte vill att du ska dö. Din överlevnadsinstinkt är så stark att den skapar smärta inom dej, din rädsla för att plågas av sjukdom är lika stark. Hur hanterar du den smärtan?Någonstans står vi alla på samma nivå, vare sig du tror att döden är fjärran ifrån dej eller upplevt den påtagligt nära, så går vi ändå sida vid sida med döden. Den som kommit till livet ska också lämna den. En ekvation som är lika för oss alla. Det är någon slags tröst att tänka att du inte är den enda som ska dö.Men innan döden kommer ska du leva, och det är en utmaning för oss alla. Att våga leva låter enkelt, men alla ni som går omkring och är olyckliga även om ni inte drabbats av sjukdomar som kunde lett till en för tidig död, ni vet att lyckan är svår att nå. Jag lär mej nu. Många dagar lever jag med olika nivåer av smärta, med det inre såret som behöver läka. Jag kan känna små ilningar av glädje ibland och njuter av den läkande kraft som glädjekänslor har. Men än är jag på min vakt och jag är det kanske resten av mitt liv. Jag vet att den tid som är min här på jorden måste jag försöka leva, inte bara existera.