Människan får på olika sätt gå igenom trauman som kastar henne/honom i tankar om livet. Ofta är dessa tankar omtumlande och djupa och får henne/honom att ifrågasätta många saker i livet.

Vad är viktigt och vad kan du skala av i ditt liv? Vad /vem behöver du egentligen för att kunna må så bra som möjligt? Behöver du fler saker eller behöver du mer kärlek och vänskap?

Det är som att tänka på rymden, universum,  ju längre bort dina tankar om rymden går ju svårare får du att greppa dom. Så är livet, vår existens också. Ju mer du försöker förstå desto längre bort far svaren.

Ingen av oss vet om det ens finns något svar att få, kanske ska människan leva generation efter generation utan att lösa dessa livsfrågor. Jag tror inte att vi orkar förstå allting, inte än, inte vår tids människor. Vi har fått en uppgift, vi som fick förmånen att födas till denna värld, och det är att leva vårt liv på bästa sätt.

Livet du fått är en gåva, men en gåva som har en begränsad tid, och ingen av oss vet med säkerhet när tiden är ute. Så är det även för vårt universum, även den tiden tar slut, enligt forskare.

Att leva utan att våga leva fullt ut begränsar dej. Att fastna i djupa tankar för länge är som att trassla in sig i ett nät. Var sak har sin tid. Du måste släppa rädslan över ditt liv, att det ska ta slut, och försöka hitta lugnet i ditt bröst.

Vi måste leva i tillit till att naturen, Jorden, universum har ett svar, ett svar som vi inte är mogna att förstå än. Det kommer när tiden är inne.