Direktlänk till inlägg 6 september 2013

Osynlighetsknapp.

Av ILOS - 6 september 2013 07:55

   Möten och relationer mellan människor fungerar sällan friktionsfritt. Nya bekantskaper innebär alltid en tid av att lära känna varandra, där du kanske går från att vara väldigt positiv, till att börja kritisera, eller bara känna lite irritation. Det är då du kommer in i den där dömmande fasen. Du kanske har byggt upp en egen bild i ditt huvud, över hur den här människan är, och så stämmer det plötsligt inte alls.


Du kan ju ha en människa framför dig, som av olika anledningar som hänt henne/honom i livet mörkar hurdan hon/han är, och bara försöker passa in i gemenskapen. Det kan t om vara så att den här personen inte på långa vägar vet egentligen vem hon/han är. Hur ska du kunna det om du bara låter andras måttstock vara det rätta värdet för dej!?


Det finns ofta en "osynlighetsknapp" inbyggd hos dessa personer som farit illa. Att inte våga lita på att du är omtyckt för den du är, eller att känna rädsla över att inte passa in i en grupp, kan göra att att du trycker på osynlighetsknappen, krymper dej själv, och verkligen försöker att inte vara någon som stör. Ibland blir det tvärtom, du trycker på knappen "här är jag" och du både bullrar och hörs och tar plats, så rädd för att inte finnas, så rädd för att inte få vara med, att du hela tiden måste bevisa din duglighet.


Min egen sträcka för att lära känna någon på djupet är lång. Min osynlighetsknapp är sliten och väl använd, även om jag har kommit ganska långt nu, med att kunna vara i min egen kostym. Det är en förutsättning, i alla fall bra hjälp, för att överleva och stå på benen igen, att börja tycka om sig själv och den du är född till. Jag vet också att jag medskyldig i vad andra tycker om mej, för de ser ju bara det jag visar.


Eftersom jag vet hur en människa kan sluta sig, så dömmer jag ingen ohörd. Jag vill verkligen ta mej tid och lära känna den människa som gömmer sig under fasaden. Oftast blir jag glatt överraskad och undrar varför hon/han slösat så länge på tiden, och inte visat sina fantastiska egenskaper!

Att se en medmänniska växa är så värmande för själen, och ger också mej styrka att fortsätta utveckla mej.


Det är ju ändå så, en gång för alla, hur ofta du än vänder kappan efter vinden, så hittar du dina verkliga vänner när du kan vara dej själv, och klä dej i din egen kappa. Men för att hitta dom måste du våga bära den!



                   



                                                  

 




 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ILOS - 24 oktober 2013 14:27

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Av ILOS - 22 oktober 2013 09:51

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

Av ILOS - 14 oktober 2013 10:08

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Av ILOS - 8 oktober 2013 10:32

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Av ILOS - 4 oktober 2013 09:30

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se