Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familjen och goda vänner jag umgåtts med åker jag återigen några mil varje vecka, till den fina kören jag är en del av. Jag målar och jag yogar. Jag fick må gott ett tag. Sjön av tårar hotas av översvämning och jag vill inte gråta mer.

Men nu står jag här och med stor sorg väntar jag på det slutgiltiga beskedet, som ska peka ut vilken väg jag måste ta. Jag är inte bara ledsen, jag lever också under tiden och jag kan känna tacksamhet över allt gott som finns i mitt liv. Men tårarna har uteblivit, eller så rullar jag dom framför mej, som en snöboll som blir större och större, och till slut smälter bort av den varma vårsolen, och lämnar kvar en blöt fläck.

Jag ställer inga varför frågor. Det finns ju inga svar som en människa riktigt kan förstå. Jag har fått delar av svar från den världen som de flesta av oss inte ser, bara förnimmer. Många, många jobbar på olika sätt för att hjälpa mej. Min tacksamhet är oändlig till er. All kärlek jag får känns gudomligt. Jag känner mej så stolt över att just jag får så mycket av värme!

Från djupet av mitt hjärta ett stort tack och mycket kärlek till er alla!

 

Maggan

6 oktober 2013 15:28

Du kanske har gråtit färdigt annars är tårar ett fenomenalt sätt att få ur sig det man bär inom sig och kanske förtränger annars. En slags reningsprocess, så har jag ofta upplevt det. Att fortsätta fortsätta med aktiviteter som man mår bra av, måla, sjunga i kör, QiGong,Yoga m.m Hur illa det än känns så tror jag det är det bästa ändå, att fortsätta,kämpa emot, försöka ta kontrollen. Jag förstår att det känns jobbigt att börja om en jobbig process igen (jag uppfattar det så) men jag håller också tummarna för dig och litar på din inre kraft. Ibland har man inget annat val eller alternativ. Härligt att omges av så mycket kärlek. Det lyfter upp och bär en framåt. Många står helt ensamma i sin kamp. Hoppas du kan njuta av underbara höstdagar med alla dess sprakande färger. Hösten är min årstid, jag blir på något sätt lugn av den. Stor kram till dig/Maggan

ILOS

6 oktober 2013 19:12

Tack för dina ord. Jag håller med dej om allt du skriver. Ska nog gråta också men än så länge skjuter jag på det.
Ja, hösten är underbar o extra fin i år!
Stor kram till dej också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Dagen för kontroll närmar sig med stormsteg. Jag är ovanligt lugn, men känner ändå av de olustiga tankarna, som hökar ovanför mej, beredda att slå till vid minsta antydan av rädsla. Jag motar bort dom så gott jag kan, men det händer att jag sänker ga...