Finns det något värde i att bearbeta sina upplevelser? Mitt svar på det är absolut ett ja!

Att nära och kära orkat lyssna och ta emot det svåra jag gått igenom har betytt oerhört mycket. Att prata med en kurator etc är ett komplement, också ett sätt att avlasta de närmaste.

Vad händer då i kroppen när du pratar om och vågar närma dej det svåra? Mina upplevelser är att det till att börja med känns traumatiskt. Det är svårt att närma sig händelser som gör ont och är skrämmande. Helst vill man bara gömma allt och "gräva ner det under jorden".

Att prata om det onda som drabbade mej kändes i hela kroppen som spänningar och obehagkänslor. Det fanns vissa saker som jag inte alls ville nämna den första tiden som tex ordet canser. Jag ville inte heller prata om ögonblicket när jag fick det grymma beskedet att jag hade äggstockscancer.

Ordet cancer var oerhört spänningsladdat för mej när jag var sjuk. Jag ville inte läsa tidningar eller lyssna på radio eller tv om ordet cancer nämndes. Mina anhöriga fick inte prata om sjukdomar överhuvudtaget. Jag berördes så illa av det.

Men ungefär ett halvår efter min sista cellgiftsbehandling vågade jag närma mej, lite i sänder, allt det jag gått igenom. Och nu vet jag att det går genom bearbetning att göra det hemska mindre hemskt. Minnen smulades sönder som rivna pappersark, och framförallt det mest jobbiga har mist sitt grepp om mej.

Idag kan jag utan obehagkänslor prata om allting som har hänt mej. Jag känner ingen rädsla i kroppen och känner mej starkare än någonsin förr.

Att prata igenom sina mörka händelser, det rekommenderar jag verkligen, men att skriva om det är som rena pencillinkuren!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...