Du ska aldrig ge upp och sluta tro på att det finns godhet i människan. Den finns där som ett vackert frö inom oss alla. Men det är upp till dej hur ofta du vill ge den näring och vatten, så den kan växa sig stark, till gagn för dej själv, dina familj, dina vänner och din omvärld.

Godhet visar sig på så många olika sätt, och vi kan alla ha en egen defenition på den. Även om du visar och ger godhet, där du själv står i centrum, och får nytta av det, så är även det godhet. Godhet är godhet i alla färger och nyanser, det är inte mindre gott,  bara för att även du får när du ger.

Så är universums lagar den som ger den får tillbaka.

Att mäta graden av godhet kan bara mottagaren göra. Det är bara du som känner när du omfamnas av någons godhet. Din kropp och din själ vet när godhet är äkta. Precis som stjärnornas lyskraft syns i mörkret, så stark i sin utstrålning blir godheten, när den blir attackerad av illvilja och omgivningens förtal.

Det kan vara lättare att uppskatta godhet från världen utanför din familj, och det kan tyvärr bli så att du glömmer ge uppskattning, för det din egen familj ger dej. Den godheten tar vi lätt för given, men även familjens värme strålar extra när/om du hamnar i kris.

Det kan vara svårt att behålla sin tro på godhet, när du följer allt det fasansfulla som sker t ex i Syrien. Men den finns. Ingen av oss skulle existera här på jorden utan dess existens. Precis som ett spädbarn slutar utvecklas utan beröring, så skulle mänskligheten utan godhet dö ut.

Om du väljer att enbart fokusera på det goda, det positiva en hel dag, så kommer du att märka hur mycket godhet som faktiskt finns.

Vänskap är precis som alla andra relationer där den ofta kan sättas på prov. Hur du ser på dina vänner är helt enkelt genom dom "glasögonen" som du bestämmer dej för att ta på dej. Vid vissa lägen har du dom hårdslipade glasen, som inte släpper igenom det minsta lilla misstag. Vid möten där både du och din vän har en sådan dag, att allt ska tittas under lupp så kommer ni förmodligen att hamna i en konfrontation.

Men du gör alltid ett eget val. Varje morgon när du stiger upp så är det du som är chief commander. Du väljer och du bestämmer vilka bågar du väljer.

Att alltid släppa igenom, att aldrig filtrera är inte heller en bra ide´. Att ta emot orättvisa behandlingar, hårda ord utan filter, är som att så grogrunden för sjukdomar. Enligt världens äldsta läkekonst, ayurveda, med sitt ursprung från Indien, är det lika farligt att "sluka" oförrätter som att få giftig mat i sig. Du blir sjuk förr eller senare. Giftig mat behöver du kräkas upp, olösta intriger måste du prata ut om. Det som ligger och pyr skadar ditt sinne, som skadar din kropp.

Vänskap som är på riktigt kan bli utsatt på många sätt. Att våga vara vän med någon som andra föraktar, eller vars familj, släktingar, andra vänner, inte är sedda med finögonen, kräver också sitt.

Du behöver ha en bra självkänsla, vara stark i vem du själv är, för att våga visa vänskap och ge stöd.

För att slippa se tar du kanske på dej solglasögonen, men den som vågar se kan få uppleva

 en vacker regnbåge på himlen, att se två bågar samtidigt måste betyda att du verkligen kan se. Precis så är riktig vänskap när den är som bäst, två vackra regnbågar som beskyddar varandra och ger styrka.

Fortsätt flyga som de fria fjärilar ni alla är!

Det är vid dina möten med dina medmänniskor som du tar lektioner om dej själv. Dina känslor berättar hur du fungerar. Den ilska du kan känna mot en partner/vän ger dej ledtrådar, precis som de varma känslorna som kramar ditt hjärta så skönt. Om du bara träffade dom som ger dej behagliga känslor, så skulle du bli haltande som människa, likaså om du bara känner ilska och aggression. Du behöver konfronteras med alla sorters känslor för att kunna bli hel.

Du växer av alla dina möten, men för att få del av de kunskaper om dej själv, som dina egna känslor förmedlar, så behöver du stanna upp, och bli bekväm med att vara i ensamhet. När du känner oro, känslan av att inte vara i nuet, att ingenting få gjort, av stress eller allmän olust, eller en inneboende ilska mot någon, då är det hög tid att stanna upp. Du är förmodligen upp över öronen bombarderad med känslor av alla de slag, som behöver sorteras.

Var med dej själv, gör vad du vill eller ingenting, men begränsa dina möten. Lita på att din hjärna, din kropp och själ ger dej insikter om dej själv, och du får kliva upp några steg i din egen utvecklingstrappa, och kommer att kunna hantera dina känslor på ett smidigare sätt för varje steg du tar.

Om du aldrig tar dej den tiden kommer dina känslor att alltid stanna på samma nivå, och du kommer alltid att reagera likadant på samma personer. För det är trots allt inte dom andra du kan/ska ändra, dom redskapen har inte du. Dina redskap är att mot andra ständigt pröva dina egna känslor och ta lärdom av det.

Den som inte klarar ensamhet, inte ens i små doser, har förmodligen stannat i det tillståndet där han/hon hela tiden är beroende av andras beröm, av andras gillande, av andras sällskap, av hejarop för att känna sig berättigad att existera. Men att livnära sig på andras känslor är som göken i boet, du får aldrig något eget "hem". Det finns en hake i att växa, det blir svårare att leva som ett par, om du inte har en partner som växer i samma takt som du, eller bara accepterar dej som du är. Men har du väl börjat denna utveckling så kan ingenting stoppa dej.

Det är alldeles för underbart att få vara hel!

Som de flockdjur vi är vill vi gärna passa in med familjen, med arbetskompisar, med vänner och med folk i allmänhet, ungefär i den ordningen. Att anpassa sig med familjen/en partner är givet det viktigaste, men också den största utmaningen. Egentligen är det ett under att ändå 50 % av oss gifta, fortsätter att leva tillsammans år ut och år in. Tänk att vi har en sådan anpassningsbarhet, för vi är ju trots allt inte stöpta i samma ljus! 

Dom flesta av oss är faktiskt två pusselbitar, eller i en stor familj flera pusselbitar, som kanske bara passar ihop vid ett hörn. Ja, har vi otur är det bara ett hörn, och det hörnet passade så bra ihop,eller inspirerade oss så mycket att förälskelse uppstod. Sedan är det sandpapperslipning och spackel som gäller! Alla de andra hörnen som inte passar behöver ju justeras! Som sagt, i 50 % av äktenskapen sitter spacklet på plats, och hörnen är såå slipade och fina, iaf på utsidan.

Men vad händer med din insida? Hur mår du om du till slut är spacklad i alla hörn och kanter, där dina egna genuina bitar ligger i sopkorgen, utsorterade, icke godkända?! Tack och lov, säger jag, att hälften separerar. Med bara ett passande hörn mellan er kan ni bara bråka, kuva er eller separera. Ja, det finns ju ett val till, och det är om båda är överens om att acceptera varandras "konstiga" egenheter som t ex städa för mycket/för lite, aldrig vilja gå ut/alltid vara på väg dvs nästan allting utom det där välanpassade hörnet måste man stå ut med. Det kanske funkar, om det där enda kärleksfulla hörnet är

så betydelsefullt och kärt att du inte vill avstå det den ger dej.

Att bråka är alltid bättre än att kuva sig. Att alltid ge med sig, innebär att du sakta men säkert tappar kontakten med dej själv. Du kommer till slut inte att känna dej bekväm ens med att välja ett schampo utan hans/hennes godkännande, din egen vilja blir så låg att du snart bara är hennes/hans förlängda arm i livet. Utan honom/henne existerar du inte. Och då kan faktiskt människor runtomkring dej misstolka er som par, och tror att ni är som gjorda för varandra. I själva verket är en av er omgjord!

Visst, vi kan alla bjuda till och gå varann till mötes utan att känna oss kuvade. Det går också bra bara båda ställer upp på det. Men de viktigaste egenskaperna som du är född med, som är du, är det farligt att bruka våld mot. De är som grunden i ett hus. Det är de som bär upp dej som människa. Vem är du utan dina egna medfödda förmågor!?

Gärna god anpassningsförmåga men inte till priset av ditt inre mående!

Vi människor nöter och stöter våra sinnen emot varandra. Omedvetet formar vi oss för att våra relationer ska fungera så smidigt som möjligt. Även här kommer Vedic Art in i bilden med en princip som just handlar om formen.
Alla pratar vi om dagsformen som är en beskrivning över hur vi mår och känner oss. Dagsformen borde uppgraderas. Den borde få en viktigare position genom att vi t ex inte borde fatta viktiga beslut när formen inte känns bra.

Dagsformens kusin, magkänslan, är en minst lika viktig faktor när vi ska bestämma oss och göra val. Båda beskriver en känsla vi har i kroppen, och är egentligen det yttersta beviset för hur viktiga våra känslor är.

Vi är våra känslor och våra känslor är vi.

Den som trycker ner sina egna värderingar, sina egna åsikter, sitt eget jag, får ofta ett kroppsligt problem och psykiska besvär. Det talar väl om hur viktigt det är att stå upp för sig själv!

Att ge avkall på sina egna värderingar är bland det farligaste du kan göra som människa. Dina värderingar är den grund som du står på, det som du innerst inne tror på, det som dina känslor är uppbyggda på. Bland de elaka saker du kan göra mot en annan människa, är att skratta och håna någon för hans/hennes åsikter.

Att visa respekt även för ett barn är lika viktigt. Att lyssna, att inte skvallra, att inte göra sig rolig på någon annans bekostnad, vuxen som barn, är så grundläggande för att du ska våga vara den du är, och våga tro på din rätt att ha egna åsikter. Föräldrar som inte kan acceptera att barnen har andra åsikter, t ex politiskt, stympar sina barns förmåga att tänka själv!

Att leva i sinnesro med sig själv kanske är vår uppgift här i livet, och ett tillstånd om gör mödan värd att kämpa för! Varje dag när dagsformen inte är på plats talar den om något för dej. Då är det tid att lyssna inåt, kroppen och själen talar till dej!