Jag mötte min egen trötta blick i spegeln. Kroppens förfall var så påfallande. Håret var glest med många kala fläckar, borta var mitt tjocka lockiga hårsvall.  Inga ögonfransar och bara några strån kvar på ögonbrynen.

Men jag hade vant mej, det kom inga tårar i mina ögon. Dessutom var mitt ansikte slätt o rosigt, pga av kortisonet jag fick äta en vecka efter varje cellgiftsbehandling. Och med lite smink på o peruken på plats så blev det inte så pjåkigt, eller som vi tornedalingar (iallafall den äldre generationen) brukar säga "nå, inte är det så dåligt".

Livet fortsätter att ticka på oavsett vad vi människor går igenom. Inombords stannar vi upp men utanför rullar allting på som vanligt. Vi är fenomenala på att bygga upp en ny vardag, bara vi inte låter bitterhet och sorg ta över. Med eller utan ögonfransar, kan man ju trots allt göra precis samma saker. Utseendet är ett utanpåverk som gör oss lite gladare,om vi tycker vi ser ok ut.

Jag mötte min blick, som ju var trött, men djupt inne i dom fast det lite jävlar anamma kvar. Visst, gifterna förstörde inte bara cancercellerna utan också mina friska celler fick sig en omgång, men ju mer min kropp blev förfallen utanpå, desto större var fighten och segrarna  inuti. Så gick mitt inre resonemang. Jag hade ju bestämt mej för att segra, och en dag få uppleva att mitt älskade barnbarn får familj.

"Ja, du människa", sa jag högt till mej själv när jag lät blicken vandra från mina ögon till det glesa håret, "vad ska du inte utstå och ändå vilja leva?" Med min envisa styrka, satte jag syrrans virkade ABBAmössa på plats, och gick ut och kramade min käre man, min stöttepelare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...