På min väg ut ur utbrändheten/kraftlösheten betalade min arbetsgivare för några samtal hos en terapeut. Det var första gången för mej och det kändes väldigt spännande och hoppfullt.

Jag förstod snart att det mesta gick ut på att jag skulle prata och åter prata, och hon lyssnade. Då lärde jag mej verkligen hur viktigt det är att ta sig tid och lyssna på sin medmänniska. Vi läker oss själva och nystar upp våra tankar och funderingar, på ett mycket bättre sätt, när vi har en människa som har tid att se oss i ögonen och finnas där.

Ja, tom per telefon kan man finnas till hands, men då tror jag att vi behöver känna varandra väl för att få samma effekt.

Denna terapeut guidade mej ut ur mitt snår av tankar som fastnat i mitt huvud. Vad ska det bli av mej? Hur kunde det bli så här? Vad ska jag göra? Hur ska jag försörja mej om jag inte kan jobba? Ska jag alltid må så här?

Med enkla frågor eller påståenden, fick hon mej att återfå min tankeskärpa, och sätta saker och ting på den plats där det hör hemma.

Enligt henne hade jag oanade krafter i mej som så bra tagit mej upp på benen igen. Så kände jag mej inte då. Jag kände mej svag, vimmelkantig och panikslagen. Men hon vidhöll att jag redan hade tagit kontrollen över mej och var på rätt väg.

Så olika kan det vara. Det någon annan ser på din utsida stämmer inte med din insida. Men med terapeutens långa erfarenhet av samtal med människor, måste jag ju ändå tro på henne. Hon menade att efter allt jag gått igenom och ändå rest mej, så kunde ingenting längre knäcka mej.

Så gärna jag ville tro henne! Men det gjorde jag inte då, inte förrän några år senare när nästa sjukdom, äggstockscancer, höll mej i ett järngrepp. Då tänkte jag på hennes ord och kände att hon hade rätt, jag skulle fixa detta!

När vi var färdiga med våra samtal, det som jobbet betalade, erbjöd hon mej att komma fler gånger, så att vi ännu en tid skulle få fortsätta med våra spännande möten.

Allt tar tid och du kan inte känna på en gång att samtal är en av vägarna tillbaka till livet, men varje möte ger lite mer kraft, inspiration och en trygghet att någon hjälper dej!

Försök inte klara allting ensam, tillsammans blir vi starkare!

 

AE

3 juni 2010 15:19

Har själv haft en PSYKISK slags sjukdom i många år. Men nu befinner jag mig i en situation där SAMTAL inte hjälper ett endaste dugg!!! Det är MEDMÄNNISKOR jag behöver, inte en terapeut nu!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...