Min pappa fyllde på känslokanalen och stärkte min självkänsla,både som människa och kvinna. Men mamma gav mej styrka på ett annat sätt. Allt som hon inte förmedlade med känslor visade hon med handlingskraft!

Åh, denna kvinna! Med en bättre start i livet tror jag, jag är för övrigt inte ensam om att tro det, hade hon kunnat göra precis vad som helst! För henne finns nästan inga hinder, och det finns absolut ingenting som hindrar henne, för att hon är kvinna.

Hela mitt liv har jag funnits där för henne. Först i bakgrunden som barn, hon ville inte bli störd alltför mycket, men tog sig tid att tex åka skidor med mej ibland. Men det som var viktigast för henne var att arbeta! Hon såg upp till alla som slet till den sista blodsdroppen! Det var rätta takter!

Hennes inställning till arbete gjorde att jag redan som fyraåring kämpade och jobbade en hel dag med att tex ta  upp potatis. En bragd för en sådan liten tjej! Men vad gjorde jag inte för att få uppleva stunden när mamma talade om hur duktig jag var!

Berömmet sög jag åt mej som honung, och redan som liten var jag alltså där, i honungsfällan! Jag lärde mej av henne att det var viktigt att arbeta, och min självkänsla blev hårt förknippad med just arbete. Därav en aspekt av min svåra situation när jag blev sjuk, och inte kunde göra rätt för mej.

Mina föräldrar har på olika sätt stärkt mej som person. Mamma är en förebild som visar mej att allting är möjligt. Hon har dessutom en unik förmåga att se på problem. Hon vet ingenting om mindfulness, men behärskar tekniken att acceptera det som händer. "Det är inget att göra åt", säger hon och har gått vidare i livet, oavsett vad som drabbat henne. Hon accepterar sin situation och tar nya tag.

Vilken förebild denna kvinna är! Jag och min syster brukar säga att om vi bara hade hälften av hennes styrka och energi vore vi nöjda!

Jag finns fortfarande där för henne. Pappas förhoppning den sista tiden var att vi barn inte skulle "glömma" henne, eller låta hennes ibland tuffa attityd skrämma bort oss. "Hennes kärlek är inbakad i bröden och maten hon bjuder på, hon älskar er alla men kan inte alltid visa det", sa han.

Nej, lilla mamma, jag ska alltid finnas för dej. Jag ser och känner din kärlek.

Kombinationen av mammas handlingskraft och acceptans, och  pappas otroliga sätt att förmedla kärlek och stärka självkänslan, var jag trots allt rätt bra rustad att möta livets olika skeden.

" Nu tar jag paus i skrivandet och reser bort och vidgar mina vyer!"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...