Mitt inne i en återläkningsprocess kan det kännas som en omöjlighet, att du åter ska få uppleva, hur underbart det är att bo i en lugn kropp. Men jag lovar, den stunden kommer. Den faller inte ner från himlen som ett varaktigt tillstånd för alltid. Men den kommer med små steg, med dessa glädjeilningar som vill ta plats. Du får fler och fler stunder när du "glömmer" bort din kropp, det som har hänt och du bara är.

Alla dessa tankar som cirkulerat/cirkulerar i ditt huvud är trots allt bara tankar, och de kan inte göra dej fysiskt illa, men skaver psykiskt desto mer. Tänk dej att dina tankar är en galopperande häst och bakom tömmarna sitter Rädslan. Särskåda rädslan och du kan se vad den består av. Den är ofta positiv och kan förhindra olyckor, sjukdomar för att du reagerar i tid på det som känns i kroppen. Utan Rädslan skulle du kunna hamna i många svåra situationer. Det är den positiva sidan.

Rädslans negativa ansikte är att den drar i tömmarna för hårt ibland och hästen, dina tankar, kan stegra sig eller springa i panik för att komma ifrån allt obehag. Hur skulle du göra om du satt i kärran bakom hästen och den fick panik? Antagligen skulle du göra allt för att lugna ner den, men när det gäller våra tankar, har vi en tendens till att genast förstora den minsta lilla negativa tanke.

Men precis som en erfaren ryttare kan lugna ner sin häst så kan du träna på att tygla dina tankar. Låt de negativa tankarna få komma upp i dagen, men innan Rädslan drar för hårt i tömmarna, tänk efter om du verkligen just nu behöver vara rädd för dina tankar. Just denna dag/vecka/månad ska kanske inget ont hända. Det kan t om vara så att det du är rädd för aldrig mer händer. Varför då låta Rädslans fantasier få ta så stor plats?!

För så är det oftast, det mesta Rädslan sysslar med är bara vilda fantasier. Den behöver överdriva för att skydda oss, men den får inte ta över ditt liv. Det är du som ska sitta bakom tömmarna och bestämma över din dag, inte Rädslan.