Att vara envis är på många sätt en bra egenskap att ha. Alla år jag kämpat för att bli frisk, att hitta tillbaka till livet, då har jag behövt vara envis, och också behövt vara rustad med ett stort tålamod.

Men jag är medveten om att jag är nästan för envis. Då ligger man på gränsen till att vara egensinnig. Jag får jobba hårt för att inte dra saker för långt, eller pressa mina relationer till det yttersta, för att jag inte vill ge med mej, eller kompromissa.

Många relationer tex mellan föräldrar och vuxna barn kan lätt "fastna" i ett dåligt mönster. Speciellt om du som föräldrar ligger i underläge gentemot ditt barn. Ditt barn kanske har någon slags "hållhake" på dej, och utnyttjar det med att mer eller mindre tvinga dej, att göra precis som hon/han säger.

En sådan relation är i obalans och gagnar ingen. Ni måste börja om på nytt, och inse att nu är ni inte bara förälder och barn , utan faktiskt två vuxna människor.

Det gäller att släppa taget om varandra, och som vuxna resonera sig fram till hur ni víll umgås.

Kärleken till varandra finns ju där men envisheten har gått över till egensinnighet.

När det är så, då skadar man inte bara den andra utan framförallt skadar man sig själv.

Med handen på hjärtat, vad vinner du på att dra saker till sin spets, eller bestämma dej för att din förälder/ditt barn har fel?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...