Den lilla babyn föds till världen, och precis som du ska hon/han göra samma resa efter livets väg. Inte helt samma upplevelser men ändå liknande på många sätt. Babyn föds med vidöppna sinnen och känslor som kompenserar synen som inte är så bra i början. Det lilla livet är mindful på alla sätt och vet inte om något annat än hungerkänslorna, behovet av värme och kärlek. Utöver det så är det bara i nuet.

Sakta förändras detta, pojken/flickan blir medveten om sitt jag, hur ser jag ut, vad vill jag, det vet vem som är deras nära och kära. Barnet har börjat sin resa inifrån och söker sig utåt.

Tonåringen ser sitt yttre som aldrig förr, speglar sig massor av gånger och trots ett ganska komplicerat inre liv, så är det det yttre som får fokus. Utseende, trender, kompisar. Alla vill höra till innefolket. Den unga människan, som inte drabbats av sjukdom, sprudlar av energi och liv och lust. Här finns inte tid att tänka inåt, ytan är viktigast, att vara som man "ska" se ut.

Och så får det vara. Livet ska levas när lusten finns. Att sitta hemma och grubbla över inre saker finns det ingen anledning till att göra. Det finns ju många unga som mår dåligt, och det är viktigt att söka hjälp. För det finns hjälp att få!

Men för de flesta är det som om det unga vackra ansiktet ,inte tillåter det inre tänkandet alltför mycket. Du är bara lycklig över att vara ung och vacker. Och visst är det härligt! Bejaka det och känn dej lycklig!

Allting är ju föränderligt och någongång efter femtio fyllda ,börjar något att hända med utseendet. De "äldre" dragen kommer över dej och ingen betvivlar längre att du hör till 50 plussarna, eller jag föredrar att säga femtio pussar!

Men då är tiden inne för de inre tankarna att växa fram. Kriser kan avlösa varandra och du ska mogna ut som människa. Våga leva ut dessa kriser och känslor så kommer din ålderdom att bli behaglig!

Det är ju trots allt lite skönt att släppa tankarna på utseendet, att slippa visslingar och kommentarer, att försvinna in i anonymiteten. Att kanske, ve och fasa, t om sluta sminka sig!

Livet slutar ha bråttomt på samma sätt, och du odlar tankarna och summerar vad som hänt i ditt liv. Det inte lika viktigt längre att bygga och bygga om sitt hus, då tiden som finns kvar känns mer angelägen att odla intressen och träffa sina vänner. Du börjar priotera det absolut viktigaste sakerna i ditt liv!

De allra sista ljuva åren finns mycket av dina tankar i det som varit. Du går tillbaka till att vara mindful. här och nu, som det lilla barnet. Det finns inget ytligt längre som har någon som helst betydelse, bara kärleken till dina närmaste, att dom ska ha det bra är viktigt.

 Du kan inte alls förstå, varför dom är så uppslukade av all stress, när livet faktiskt är till för att njutas av. Du sitter inne med visdomen om livet, men den läxan måste alla lära sig själv på livets väg.

De allra sista året har du kanske tappat många funktioner och du är både beredd och känner en längtan till att få komma till ro.Du har jobbat dej genom livet inifrån och ut och tillbaka in till livets vagga.