Kärlek kan göra ont. Kärlek som väljer bort dej ur sitt liv pga orsaker du inte kan göra något åt smärtar mest. Vem är fullkomlig? Måste du välja sida för att behålla en kärlek varm och ljus och stark på bekostnad av den du väljer bort?

Har du varit med om det, att du plötsligt befinner dej mitt i en krigszon? Du kanske gått länge vid sidan om och tittat på och försökt tänka ut strategier hur du ska medla de krigande. Ändå vet du, det här är inte ditt krig. Du kanske t om har följt det här kriget under personernas hela liv, och egentligen bara väntat på att detta ska ske. Att vägra välja sida, att vägra välja bort någon är din rättighet.

Men vad gör du när du själv blir bortvald, när du dras in i detta meningslösa krig och vet att trots att du "vapenvägrar" kommer du att vara en av förlorarna!? Du mister en del av ditt hjärta. En del vars läkning är helt beroende av att de krigande låter kärlek växa istället för hat. Det är ju ändå så att hat aldrig kan uppstå utan kärlek.  Lika vacker som kärleken är som bäst, lika farlig är den om du har tvivel på den. Ur detta kärlekstvivel föds hatet. Hatet livnär sig på det negativa, hatet vill splittring. Hatet skriker, vill innerst inne ha kärlek från hatobjektet, men har fastnat i tanken.

Båda parter har en historia som är helt sann. Vi har alla subjektiva upplevelser. Från ett objektivt perspektiv ser du klart. Du ser vad som fattas för att bygga en bro, för att minska på hatet och låta kärleken börja gro.

Men kan du göra någonting? Nej, jag tror inte det. Insikten måste komma från dom de berör. Du som bara indirekt blir indragen i det här, borde aldrig behöva välja mellan kärlek. Det gör alltför ont.