Att leva sin dröm är vackert, men hur många gör det? Då tänker jag inte på storslagna nästan ouppnåeliga saker, utan mera på jordnära. Hur många av er kan säga att ni verkligen lever som ni vill? Ni kanske inte ens vet om att ni missar ert eget liv!!

Hör du till dom som ofta känner besvikelse över din partner/vänner,  eller suckar dej fram genom livet , som har en tillvaro fylld av förväntningar som aldrig bli besannade, eller som är offerrollen personifierad? Då är risken stor att du har missat det mest viktiga i ditt liv, nämligen dej själv, dina egna drömmar. Du har kanske lagt dina drömmar i händerna på din partner/vän och väntar på att han/hon ska uppfylla dessa?! Med åren märker du att inget händer och du har fastnat i ditt offerliv "om bara han/hon kunde så skulle allt,,.......

Du har trampat på i samma stig, och suckat över samma gamla saker, och ändå kan du inte förmå dej till en förändring. Vanan att beklaga har tagit över och du ser inte längre din egen roll i det hela.

Men våga, våga trampa upp en ny stig! Du behöver inte lämna ditt gamla liv för den skull, du behöver bara förändra din egen roll i ditt eget liv. Du behöver ta kommandot. Du behöver känna att du lever. Vad dina förändringar leder till kan ingen sia om, men en sak är säkert och det är att du kommer att bli mer levande igen!

Med handen på hjärtat så måste det väl vara dystert att mitt i brinnande livet klä sig i dödens rock, och bara se på hur åren går till spillo!?

Ingen annan, inget annat, än din rädsla hindrar dej! Ta itu med den och du halvvägs till att bli återuppväckt till livet, ditt liv!