Den naturliga människan är snart ett avslutat kapitel. Naturlig skönhet kommer att vara en bristvara, likaså naturligt sneda tänder, stor näsa, utåtstående öron, små bröst, tunna läppar mm.

Jag tänker att vår strävan (eller politikernas) mot ett alltmer individualistiskt samhälle, där vi alla helst ska hävda oss, göra karriär, hitta sin egen stil etc har triggat igång vårt genetiska behov av att tillhöra flocken.

Vi vill se likadana ut. Varför skulle annars alla som opererar sig, förstora brösten, läpparna, fixa mera hår etc .  Det är ju inte lika vanligt att förminska attributen. Det måste finnas någon bakom allting, en hjärna som förstår att tjäna pengar på vår stora dragningskraft att få tillhöra en flock. En hjärna som förstår att belöningen ökad självsäkerhet betyder så oerhört mycket för oss. Det är den som "bevisar" för dej själv och andra att du har rätt att ta din plats i en viss flock.

Vi sitter alla i samma båt. Från den som "bara" använder mascara, tonar håret till den som opererar sig. Grundanledningen är densamma, vi ökar på våra må bra känslor, till att börja med iaf.. Enda skillnaden är att den som bara använder mascara kan tvätta bort sin förändring varje kväll.

 Vi känner säkert alla någon som går emot strömmen, den som t ex nöjer sig med att gå till en frisör men inte gör något annat med sitt yttre. Och om du känner en sådan person som dessutom verkar vara helnöjd med sig själv och med sin tillvaro, då kan du vara säker på att denna person har dragit en vinstlott! Tänk att födas till detta livet med en så stor medfödd självkänsla! Underbart! Det negativa med den personen, om det kan kallas negativt, är att hon/han saknar kanske en riktig känsla för flocktillhörighet, kanske en ensamvarg som inte känner behov att spegla sig i andras blickar. Men det behöver inte vara så.

Mina tankar kring detta går också till att det finns ett mått av självförakt i att demolera/förstärka/förbättra delar av sin egen kropp. Du skärmar av dej från din egen kropp för att din själ kanske inte längre känner sig hemma i den här världen, som måste vara mänsklighetens topp tio vad gäller grymhet, att skärma av sig från världens lidande blir lättare med ett annat yttre. Genom att förändra sitt utseende slipper du se din egen spegelbild, den du är född att se ut som, din egen skam kan du gömma bakom den opererade/sminkade fasaden.

När jag hade cancer och mitt tjocka hår föll av kände jag skam över mej själv. Jag kände mej ful både med och utan peruk. Men jag besegrade den känslan genom att stärka min egen självkänsla.  "Nu har du chansen!, sa jag till mej själv, att jobba med mina tankar och hitta tillbaka till känslan att jag var värdeful, trots mitt utseende. Utöver mina tankar var det mitt lilla barnbarn som hjälpte mej mest. På barns vis noterade han mitt utseende, men det var en bisak. Det var hurdan jag var, och vad jag visade honom av mej som person som var det viktigaste.

En sak vet jag säkert,  de som verkligen håller av mej stannar hos mej, fortsätter umgås med mej, oavsett om jag är sminkad eller inte, oavsett hur många rynkor jag får, oavsett om jag är ful eller vacker. Det söta ansiktet kan vara en sköld som döljer vem du är, oavsett om du är naturligt söt eller om ditt ansikte är förstärkt med mjuka reserver.

Kanske operationerna är västvärldens svar på Burkan??  Att dölja dej.