Jag får funderingar på pengar ibland. Hur dessa av oss skapade, beroendeframkallande medel, styr så mycket av våra liv.

I kontakt med gamla människor ställer jag frågan ibland, varför de  inte flyttar från sitt stora arbetskrävande hus till något mindre mer lätthanterligt!? Svaret jag får är alltid att de bor så mycket billigare i sitt hus. Ingen svarar att vi vill bo kvar i vårt hem, och skulle inte trivas någon annanstans.

Pengarna styr. Vi försöker hitta de billigaste lånen, den billigaste värmen, allt för att bo så billigt som möjligt. Det känns helt naturligt. Men lek med tanken att vi inte skulle lägga så stor energi på pengar, förutsatt att vi klarar vår ekonomi ändå. Då skulle bostadsvalet som gammal inte baseras på pengar iallafall.

Jag tänker aldrig på vad saker och ting kostar om det inte rör sig om tusenlappar.

I min ungdom var jag tvungen att tänka på pengar. Då var jag tvungen att fördela min lön så, att det skulle räcka till mat och hyra. Idag är mina marginaler bättre och jag har medvetet valt att inte styra tex mina matinköp beroende på prislappen.

Jag har alltså ingen aning vad en liter mjölk kostar, men jag vet i det stora hela hur mycket matkostnaden för en månad är. Och det är jag nöjd med. Jag skulle aldrig jaga priser runt halva stan! Min tid är för dyrbar för det.

Allt mitt engagemang vad gäller mat, lägger jag på att hitta så giftfri mat som möjligt. Jag köper alltid ekologiskt om det finns. Men jag har lång väg att gå ännu, för att tänka mer på naturen, på moder jord, än på min egen bekvämlighet.

Pengar styr. Och pengar ger makt. Det vet vi alla och det gäller både ute i samhället som i den lilla familjen. Den största börsen får oftast bestämma.

Ändå vet vi alla, djupt inom oss, att lyckan kan inte köpas med pengar. Hälsan kan till viss del förbättras med pengar. Alla som forskar om sjukdomar och ger liv till människor som annars kulle dö behöver pengar. Men våra statliga anslag är förhållandevis små. Kan det vara så att vi förtränger sjukdomar och död och inte vill ge så mycket pengar till forskning?

Jag blev botad tack vare någon som forskat fram de cellgifter jag fick, och jag är glad över att jag redan innan jag blev sjuk bidrog till forskningen.

Önskar att livet vore som min kloke far sa så många gånger ; "tänk om de resurser som finns på jorden vore till för alla, och om var och en kunde ta det den behövde, inget mer, så kunde vi utrota krig o svält"

Så vackert.

 

Vicke

2 maj 2010 08:03

ja, tänk om det kunde vara som din far sa

http://animeramedvicke.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...