Att vara ensam kan vara ett sätt att ladda batterierna. Jag tror att alla, som inte söker all sin bekräftelse genom att bli sedd av andra, mår gott av ensamhet då och då.

Att våga vara ensam är att våga möta sig själv. Det är också en möjlighet att totalt koppla bort andra människosr krav,och du kan vara dej själv till hundra procent.

Den som mår bra i sin ensamhet har kommit långt i sin mänskliga utveckling, anser jag. Jag tror att kunskapen om den egna personen är stor då, och man känner sig trygg med sig själv. Kontakten med andra människor blir mer berikande och stimulerande, du behöver inte söka kickar och utmaningar för att bekräfta dej.

Vid dina möten med andra människor bär du din egen kostym, dvs du behöver inte kamoflera dej genom att vara någon annan till lags, eller göra saker för att hamna i blickpunkten.

Det är en helt underbar känsla att möta andra på gott och ont, utan oro för att du inte ska bli omtyckt. När du blivit din egen bästa vän, då är du också medveten om att alla inte passar för dej, likaväl som du inte tilltalar alla.

Det är inget konstigare än så. Vi söker oss till den flock där vi hör hemma, och gör lite blixtvisiter hos andra. Men du är ok precis som du är, och med din egen kostym blir det lättare att hitta de som passar bäst för dej att umgås med.

Så ensamheten kan verkligen vara till godo. Men inte alltid. Ensamheten är ett gissel när du ofrivilligt slängs in i den.

Det är mina värsta minnen från mina två sjukdomstider, ensamheten. Eftersom jag hade ett jobb där jag hela tiden fick bekräftelser på gott och ont, blev det svårt att leva utan dessa. Jag fick en stark känsla av meningslöshet, oavsett vad jag gjorde.

Men till slut förstod jag att den känslan berodde på att andras åsikter, ofta chefens, fått flytta in i mej. Det blev så att det vad hon/han tyckte och bestämde blev ju det som var rätt. Jag, precis som andra på sina arbetsplatser, börjar sakta men säkert förlita sig mindre och mindre på den egna känslan, vad som är rätt eller fel för mej.

När dom inre redskapen får vika för dom yttre, då är det inte så konstigt att ensamheten blir rentav obehaglig. Om du dessutom pga sjukdom ska lära dej hantera din ensamhet, då blir det tufft.

Men du ska veta, det går att träna upp sin egen förmåga igen. Du får ta fram dina egna redskap och plöja fram de egenskaper, åsikter, tankar mm som är genuina för just dej!

I ensamhet möter du din egen kostym.

Tack Johan för din kommentar, välkommen åter!

Låna en stund

av Dina drömmar

till min verklighet

Dina rosafärgade

nyfödda vakendrömmar

utan naggade kanter

Så slumrar jag

i Din sköna dröm

glömmer trötta tankar.

Om Du bara skulle

våga

släppa mina vingar

fria

följa mej med dina

ögon

Se hur jag kan

flyga

vild och obestämt

galet

Om Du bara skulle

våga

ge mej lite luft

andrum

Lär dej känna

mej

Insup mina nya

färger

Om Du skulle

våga

då fick jag andas

ut

i luftakrobatik

fritt

flyga till en

stjärna

dansa på en

måne

sväva högt i det

blå

rentav hoppa hage

inomhus

Om Du kunde släppa

oron

jag flyger ej så

långt

Min längtan är

stark

att fritt andas

ut

och sedan vila

tryggt

i din underbara

famn.