Jag fick rehabilitering efter två år från mitt kraftlösa tillstånd, och det blev en viktig pusselbit för mitt fortsatta tillfrisknande.

Men jag gjorde/gör så mycket av egen kraft för att läka och hela mej. Till att börja med, var det bara katastrof i både kropp och själ, och panik för att jag aldrig tidigare känt¨mej som jag gjorde, då för nio år sedan.

Det sjukvården erbjöd mej innan rehabiliteringen var samtal med kurator och med en arbetsterapeut. Jag vill påstå att alla samtal är goda och för oss framåt. Det behöver inte vara ett proffs du möter, men någon som orkar lyssna, och kanske har erfarenhet av liknande tillstånd i bagaget.

Men den viktigaste personen för att du ska börja läka är du själv! Gör något! Du kan försöka med det du tror kan hjälpa dej! Det farligaste är att bli uppgiven, att ge upp eller att vänta på att någon annan ska fixa det här.

Jag lovar, det kommer ingen prins på sin vita häst och trollar bort det onda! Det är arbete och åter arbete med dej själv som gäller.

Hur gjorde jag? Jag började planera mina dagar,gjorde upp rutiner som jag tidigare skrivit o.I takt med min ork började jag läsa böcker med andras erarenheter. När jag orkade använde jag datorn och letade. Jag gick på massage, akupunktur, frigörande dans, lyssnade på musik, mediterade, livsandades varje dag. Jag tog promenader tom då när min kropp kändes svag och skakig, jag bestämde mej för att om jag rasar ihop, finns det säkert någon vänlig själ som plockar upp mej!

Se det som att du lägger ett pussel som föreställer dej själv, varje bra sak du gör är en pusselbit och för dej närmare helandet och den färdiga bilden. Det kan kännas hopplöst, precis som det är ibland när man pusslar, men ge inte upp!

En vacker dag är din bild klar och kanske färgladare än någonsin förr!

Det värsta du kan tänka är "det är ingen ide` att göra något det hjälper ju inte!"

Lita på din kropp, den tackade nej till den allt snabbare buggen du körde och har istället bjudit upp dej till en stilla vals! Var följsam och lyssna inåt. När de behagligare känslorna sakta börjar kännas i din kropp igen, först någon enstaka stund sedan allt längre, då dansar du i takt igen!

När du och din kropp till fullo samarbetar igen,då är ditt pussel lagt och tappar du några bitar ibland så vet du nu vilken plats dom har.