Jag fick ett telefonsamtal att mamma blivit allvarligt sjuk. Att hon varit lite tröttare än vanligt sista tiden, det visste jag. Ända sedan pappa gick bort har jag ringt till henne nästan varje dag och hade ganska bra koll på henne, tyckte jag.

Men det kom så oväntat. Mamma kunde plötsligt dö och vara borta för alltid. Till att börja med var jag relativt lugn, men efter någon timme kom chocken. Jag blev fullständigt överrumplad av den känslostorm som drabbade mej! Det kändes tungt i bröstet, jag fick frossa och började till slut gråta.

Jag var inte beredd att handskas med denna tornado av känslor i kroppen. Precis som mamma är jag ändå ganska realistisk av mej, och vet ju att vi alla har vår tid på jorden, och att i denna höga ålder som hon har är det naturligt att lämna jordelivet.

Pga olika omständigheter kanske vi varit dåliga på att vissa känslor för varandra, och jag var ju alltid pappas flicka. Jag hade ingen aning om hur mycket min egen mamma egentligen betyder för mej, och hur underbart det varit de sista åren när hon kallat mej vid kärleksfulla ord som "min älskade dotter".

Jag ringde till intensiven och "tvingade" dem att föra en telefon till mammas öron så jag fick säga hur mycket vi alla, hennes familj, älskade henne. En mycket trött röst nådde mina öron, och jag förstod verkligen hur allvarligt det var.

Mamma är en kämpe utan dess like och efter fem dagar blev hon utskriven igen. Innan dess for jag och min dotter, som bor 125 mil ifrån henne, och hälsade på. Det kändes underbart befriande att se med egna ögon att hon levde, att se hennes blåblå ögon glittra, och glädjen i dom när vi kom!

Dotterna kammade hennes långa hår och gjorde henne fin, vi skrattade tillsammans och hade en fin stund, tills mamma skickade iväg oss, för hon ville motionera i egen takt i korridoren.

 Jag vet, ingen av oss lever för alltid, men jag är tacksam för varje dag, som jag får bonustid med mamma och ringa våra dagliga samtal.  Jag är så tacksam för att du finns kvar, min älskade mamma!

 

nanny

14 januari 2011 16:38

låter underbart med din mamma

ILOS

15 januari 2011 10:13

Ja, jag är glad att få ha kvar henne i livet så länge det går!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...