Jag fick det där bruna kuvertet igår. Först kom det var tredje månad, sedan ca vart fjärde och nu varje halvår. "Har du eller har du inte objudna gäster ikroppen?", skriker kuvertet, "nu är det upp till bevis?"

Som alla andra tänkande varelser här på jorden som haft cancer, så tänker jag ibland att vissa kroppsliga symtom, är ett tecken på att tumörerna börjat frodas igen. Men så här långt, har det ändå visat sig att så inte varit fallet.

Allt jag känner, allt du känner är inte ett tecken på cancer. Jag tror jag vet hur det skulle kännas, men inte på en gång. Men tecken som dröjer sig kvar i kroppen, som inte vill försvinna, är en sådan indikation.

Ibland kommer det bruna kuvertet nästan som en överraskning, en trist påminnelse att "ja, just ja, jag hade ju lite cancer också förut, som ska checkas". Sådana gånger lägger jag det nästan nonchalant i en låda och tänker "ja, ja det är bara att gå men lite onödigt att kontrollera mej". Andra gånger bär jag in kuvertet med en skräckblandad förtjusning. "Nu är domedagen här!".

Trots allt så är det positivt, det bruna kuvertet. Jag ser det som ett Vasalopp där kuvertet är ett stopp för att fylla på med blåbärsdryck! Hittills har ju alla ev farhågor kommit på skam och jag har fått fortsätta mitt "lopp".

Jag lär mej faktiskt att allt inte är cancer, men också att mycket kan betyda på en tumör. Precis som med allt annat tänkande, så gäller det att hitta rätt balans, inte nonchalera kroppen, men inte heller låta ev sjukdomar ta för stor plats.

Jag lägger in mitt datum för blåbärsdryck och kommer inte att tänka på det förrän dagen är här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...