Jag fick låna en hörbok av en god vän som heter "Det här är inte jag", skriven av Eva F Dahlgren, och tidigare i veckan hörde jag i radion en diskussion om huruvida  man ska använda ordet duktig till förskolebarn.

De här två sakerna fick min tankeverksamhet igång. Diskussionerna om ordet duktig upprörde många människor, och de kunde inte förstå varför det ordet inte "får" användas.

Jag hade precis kommit hem efter att ha utövat medicinsk yoga, och kände mej lite dåsig men på ett behagligt sätt. Antagligen var alla känslokanaler vidöppna när jag satte på den första cd:en, för jag blev omedelbart väldigt berörd av hennes berättelse.

Boken handlar om hur Eva F Dahlgren blev utbränd, och hur det kändes för henne att vara det. Då jag varit i samma sits som hon, kände jag igen mej i många saker. Jag kunde le igenkännande, men jag fick också många obehagliga känslor i kroppen. Min första reaktion var att sluta lyssna, men jag antar att det jag reagerar på behöver jag fortfarande bearbeta, så jag fortsatte att lyssna.

Mitt i lyssnandet poppade diskussionen om ordet duktig upp i min hjärna. Och det kändes plötsligt ännu mer självklart för mej, varför det är bra att undvika ordet duktig till förskolebarnen.

Dessa små barn som med liv och lust går in för att ta sig för av allt som livet har att erbjuda. Bygga lego, kojor, måla, rita, modellera osv. De har ännu ingen aning om vad de kommer att brinna för mest i framtiden. De bara är och njuter.

Vore det inte bättre då om föräldrarna säger till barnet som målar; "Vad trevligt att du har så roligt!" eller om ordet duktig måste användas; "Vad du är duktig på att ha roligt" istället för att kommentera den enskilda teckningen. Byta ut "är duktig" mot att "ha roligt" istället. Som jag ser det, kan de orden skicka en varm ström genom barnet som garnterat stärker och bygger deras självkänsla. "Tänk vad duktig jag är på att göra roliga saker!" (vore så bra att kunna för alla vuxna människor).

Detta i sin tur minimerar risken för en framtida utmattning. På vilket sätt? Ja, jag tror att vi kör igång utmattningsprocessen från barnaåren, med att just som vuxen ställa krav på barnet med ordet duktig. För det tror jag är precis vad som händer. Alla barn vill ju vara uppskattade av sina föräldrar och vill känna sig älskade, och får barnet kärlek när det är duktigt så vill barnet vara just det.

Det kan hända att ditt barn avstannar i processen med att hitta sina egna intressen där hon/han verkligen gör det som hjärtat vill, och istället söker sig till det som förälderna bekräftar som duktigt. Och just då kan barnet på sin väg till vuxenlivet "tappa bort" sig själv och söker hellre andras beröm än den inre tillfredställelsen.

Alla människor blir inte utbrända, men väldigt många går omkring och känner sig mer eller mindre olyckliga. Inte utbrända, men kanske lite "brännmärkta", och orsakerna kan ligga just i det här att de har hamnat på fel plats i livet. De som klarar sig ändå, tror jag, beror på att de ändå har så många saker i livet som känns genuint och äkta. Dessa saker alstrar precis så mycket energi att de kan hålla sig friska.

Jag har berättat om att jag provat på att måla Vedic Art, och för mej är det så underbart just för att ingen berömmer, ingen ger kritik, det finns inga pekpinnar,det får se ut hur som helst, du får använda vilket material du villosv. Så kan jag tänka mej att det känns för barnet som målar! Låt det bara vara och ha roligt!

Jag är inte emot ordet duktig i alla sammanhang, men tror själv att det kommer bättre till pass när du hittat det du brinner för! Och det lilla barnet behöver få sin egen tid att bara utforska och prova sig fram, då är chansen störst att hjärnan inte ensam får bestämma vad som är "roligt"!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...