Att kunna leva i nuet, att kunna skicka gårdagens bekymmer där de hör hemma, och inte heller leva ut morgondagens oro i förväg, är en sann konst och mycket bra att kunna.

Men det betyder inte att du ska sluta längta. Att längta skruvar upp det där livshjulet inom oss, som får oss att älska livet, och att älska livet är en förutsättning för att må bra. Att längta kan vara i stort som i smått, men jag tror att det är dom små sakerna, som är oljan i ditt mänskliga maskineri. Tänk bara hur det känns att vakna på morgonen och känna kaffedoften, eller att själv kliva upp och sätta på den första kannan.

Sådana "småsaker" kan göra din morgon fridfull och du stiger upp med förväntan i kroppen. Förväntan och längtan, två olika ord som egentligen är positiva båda två, men "förväntan" kan också skapa negativa konkekvenser för dej. Om du t ex har förväntningar på din partner/vän om att ni två ska tillsammans gör något en ledig dag, och det visar sig att din partner har andra planer. Då spricker din förväntan och du kan känna sorg, ilska, vanmakt eller bara bära på en stark längtan efter gemenskap som aldrig tycks bli uppfylld.

Att lära sig att eliminera förväntningar, som du med tiden får erfarenhet av att de kommer att spricka, är en bra början för att slippa en hel del grus i maskineriet. De bästa förväntningarna, och den bästa längtan i i de små sakerna är dom som du själv planerar. När du lägger dej på kvällen, tänk på morgondagen som din dag, och vad du ska göra med den. Du kan också i förväg planera med din partner/en vän om vad ni ev ska göra tillsammans. Då har ju dina förväntningar en bättre chans att uppfyllas.

Det svåraste du kan göra med din dag är att bara anta/tro/hoppas att din vän ska visa intresse. Det är som att bädda för olust och dålig självkänla, när intresset uteblir. Och du blir grälsjuk, för du känner dej oförrättad. Det är klart, om din väns intresse alltid uteblir, eller han/hon aldrig vill göra något tillsammans med dej då måste du kanske ta ratten och styra ditt liv ifrån honom/henne. Risken är stor att du annars klibbar dej fast i en bitter sörja och din livstil  blir att vara ett offer.

Men det är inte lätt att hitta rätt balans för längtan och förväntan. Jag tror bästa sättet är att jobba med sig själv, gå på terapi, eller prata med en klok vän. En längtan eller förväntan som du själv kan uppfylla gör dej aldrig besviken! Men dina egna slutsatser om en vän, gör dej nästan alltid ledsen fast de nästan aldrig är helt sanna.

Precis som du själv, bär också din vän sin längtan, sin förhoppning och strävan, att må så bra som möjligt.

Ta vara på din dag, det är du som gör den!