Jag har besökt en anhörig de senaste veckorna som varit inlagd på sjukhus, och jag har själv varit inlagd i samband med canceroperationen. För många år sedan jobbade jag som vårdbiträde, en kort men intensiv period i mitt liv, som lärde mej mycket om den svenska vården.

Vård och omsorg betydde verkligen något under mina år inom sjukvården. Varje morgon delades vi i olika lag, och fick ansvar för några rum. Rutinen då var att se till att alla patienter fick tvätta sig, kamma sig, klä på sig och gå till badrummet. De som inte klarade av detta själv fick hjälp av oss. Under tiden småpratade vi med patienten. Vi öppnade fönster och släppt in frisk luft innan vi serverade frukost. De som inte kunde äta själv fick hjälp. Efter frukosten tog vi hand om patienternas blommor ( ja, då fick du skicka blommor till sjukhus), och sedan städade vi rummen.

Det var verkligen omsorg som vi med hjärtat gav till de sjuka! Det ingick helt enkelt i den vårdande delen för oss att bry oss, fånga upp hur patienten mådde och vbf detta till de som bar huvudansvar för den medicinska delen. Vi tog hand om själen! Vi såg människan där andra "bara" såg patienten "3:2". (Rum 3 säng 2).

Med sorg i hjärtat ser jag nu förfallet inom vården! Den medicinska vården är sig lik, där läkare avlöser varandra som vildhästar i galopp, vilket medför att patienter och anhöriga efter den 7:e läkaren knappt orkar dra sin/den anhöriges historia än en gång.

Läkare kommer och går, så var det även förr, men det som får mej att frysa till is är omsorgen som inte längre får ta någon plats! Ingen frågar längre om du behöver hjälp med att tvätta dej, få ta en dusch, inte dagligen i allafall. I mitt fall var det ingen som pratade med mej om annat, än om jag behövde mer smärtstillande eller prognoser när ronden gick. Hade jag inte fått hjälp av min man så hade jag känt mej vanvårdad!

De här sista veckorna när jag besökte en anhörig, då fick han inte, trots magsjuka och hög ålder, hjälp med daglig tvätt, han rum och toalett blev inte städade under helgen, trots att det behövde både för hans skull, och för en ev smittospridning. Att ligga och känna sig smutsig är inte människovärdigt, jag trodde inte att dagens sjukvård hamnat så långt ner.

Jag är inte förvånad över att de resistenta bakterierna ökar, grogrunden finns i våra sjukhus. Hur kan politiker som bestämmer om vår sjukvård dragit in på renligheten?!  Vi som varit med ett tag vet att renlighet är A o O! Jag lägger ingen skuld på läkare och annan sjukvårdspersonal, det är girigheten inom toppskiktet i det här landet, som tycks behöva de slantar som förut gick till omsorgen om patienten.

Vi håller defenitivt på att få en nedrustad vård och omsorg för de som inte har fyllda plånböcker.

Jag blir mörkrädd.