Ibland är jag orolig över att själen håller på att lämna oss människor, att det äkta hjärtat inte längre klappar för varandra.  Det som fått mej fundersam är det moderna ordet "nätverka". Att företag sinsemellan nätverkar och skapar ett bra företagsklimat kan jag förstå, det blir en vinna-vinna situation för alla parter.

Men det jag reagerar på, är att "nätverka"  smugit sig  in i den privata sfären! Vi människor har alltid gjort tjänster och gentjänster till varandra, men i tanken har vi inte haft, undantag finns, att det vi gör ska automatiskt  generera en tjänst tillbaka. Vi har gett och gjort av hjärtat, av äkta värme och kärlek!

Nu känner jag att en osäkerhet i mina tankar börjar infinna sig.  Tänk dej att du får en blombukett av en vän och blir jätteglad! Det värmer ditt hjärta och din själ, att den här vännen faktiskt tycker om dej! Men vad händer inom dej när du förstår att buketten är prestationsinriktad, dvs du får buketten för att du hjälper till att öka tillväxten för något/någon annan. Plötsligt känns världen lite kallare och blombuketten mister sin glans.

Om det viktigaste för oss, blir att uppmärksamma och bry oss  om ( med det kalla hjärtat,) bara de människor som kan ge oss något tillbaka med en prestationsbaserad tjänst, vad händer med oss då?!! Våra hjärtan kommer att frysa till is om givandet och tjänsterna är förhandsberäknade att gå i "vinst". Vid våra middagsbord kommer endast de gäster att sitta som vi har nytta av. Den världen kommer säkert att fungera för många, så länge deras förmåga att ge eftersökta "tjänster" finns, men vad händer sedan?

Det håller på att bli en kall värld för alla de, som i den här nätverks världen, inte orkar och kan ge det som behövs. Vem ids "slösa" tid på en gammal eller sjuk man/kvinna som presterat färdigt, deras tid att få något kommer för alltid att vara förbi. Vi ser den tendensen med all vanvård som börjar komma i dagsljuset pga av just det här kalla, beräknande tankesättet.

I mitt nya år tänker jag nätverka genom att ge, både av min tid och med en gåva, till de människor som betyder mycket för mej, oavsett om de är sjuka, gamla, barn, unga eller friska. De ska få för att jag tycker om dom. I mina tankar ska det inte finnas någon tanke om motprestation/vinst i huvudet.

Att ge en gåva som tack är vackert men att ge av kärlek till någon är gudomligt!