Som liten o även som vuxen var det pappa i vår familj som tog emot tårarna. När jag fick mitt cancerbesked hade jag inte kvar min pappa i det verkliga livet. Däremot förde jag och för samtal med honom inombords. När han låg i sin sjukhussäng de sista veckorna i livet, så sa jag till honom att vi skulle träffas i mitt inre rum.

Och det blev så. Jag får en behaglig frid i kroppen av att fantisera hur mitt inre rum ser ut, med mycket växter och en porlande bäck, ett ställe där bara harmoni råder. När jag vill prata med min pappa så bjuder jag in honom och jag får svar på alla mina frågor. Antingen för att jag pratat så mycket med honom och vet svaren eller så finns det "något bortom bergen".

Men han fanns inte här i jordelivet när beskedet om min sjukdom kom. Och därför grät jag inte. Men veckan före min operation ringde min farbror. Och hans sätt att prata till mej och hans röst gjorde att jag släppte på mitt pansar och tårarna kom.

Det var så skönt att släppa efter lite grann, bara lite. Men jag vågade inte fullt ut. Jag vågade inte riktigt ta på det, att jag kunde dö. Inte då.

Men bara att få höra orden min farbror sa, läkte ihop mej lite grann och styrkan i kroppen växte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...