Imorgon är det dax igen. Cancerkontroll.

Tre månader efter den sista cellgiftsbehandlingen kom kallelsen. Det var fruktansvärt jobbigt att få detta brev. Man vill ju gärna döda brevbäraren..

Kallelsen kom ung tre veckor före läkarbesöket, och jag hade svårt att få någon ro i kroppen. Jag hatade det där bruna brevet från landstinget.

Men jag lyckades vända på mina tankar, sakta men säkert. Lekte med tanken att jag skulle avstå från kontroller. Vad sklle då hända? Jo, jag tror att jag då skulle bli min egen läkare, och relatera allting som känns lite mer i kroppen, till en begynnande cancertumör.

Det är ju logiskt sett väldigt positivt att få gå på undersökning. Jag lämnar över kontrollen till de som är experter inom området, och så slipper jag tänka så mycket mellan kontrollerna.

Däremot så tror jag att vi alla, oavsett sjukdom eller frånvaron av sjukdom, ska bli experter på vår egen kropp. Men det menar jag, att det är bara du själv som vistas i din kropp 24 tim om dygnet, och det är bara du som tidigt kan upptäcka förändringar.

Lär känna rytmen i din kropp, vad som är normalt för dej, då känner du tidigt när någonting inte längre stämmer. Det är då din läkare kommer in i bilden.

Som sagt, imorgon är det domens dag igen. Men mina demoner är under kontroll, och får bara härja fritt en stund innan jag får besked.

I face the fact only the real moment not in the past not in the future!

Tack MM!