När jag umgås med mitt lilla barnbarn som är tre år, försöker jag se livet ur hans perspektiv. Det är så mycket han vill lära sig, utforska, prova på. Inga faror skrämmer honom, inga höjder är för höga , inga stenar är för vassa.

Som vuxen går jag bredvid honom och leder honom med varsam hand bort från de farligaste ställen. Jag undviker att bli arg eller upprörd, för i hans värld är det inte meningen att göra oss vuxna arga. För honom är det tröttsamt och energikrävande med alla vuxna som påpekar och förmanar.

Men han måste ju lära sig vad som är farligt, hur man ska bete sig tillsammans med andra, för att inte skada sig själv eller någon annan. Och han behöver all kunskap för att passa in i den mänskliga gemenskapen, för att få den sociala kompetensen. Att vara utstött, att inte få tillhöra en flock det är ju förödande.

Om han är arg eller ledsen, då finns jag där för honom. Han får ha sin mormor som ett bollplank för dessa känslor som kan kännas jobbiga. När han är lugn och harmonisk, när han mår bra, då passar jag på att prata om farorna, hur man ska bete sig mot varandra, vad man kanske ska undvika.

Allt detta får han ju också från sina fina föräldrar, men jag tror att vi äldre är den där oasen, där de små får pusta ut, där kraven är minimala och där upptäckarlusten får frodas!

Se livet ur barnets perspektiv, det är som att återfödas!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...