Ett kluvet ordspråk. Är det verkligen bättre att fly problemen än att ta upp striden?

Jag skulle vilja ändra det till  "håll upp din bästa sköld o fäkta stilla, fly när du fäktar illa!"

När min kropp hade svårt att hitta ro, när själen fladdrade och flög och inte hittade sin mjuka kudde att vila på, då flydde jag!

Jag reste, inte långa sträckor, men jag klev på närmaste buss och tog turer. När jag steg på, tog jag paus från våndan, lämnade skiten hemma och var i nuet. Det var en stilla ro, att sitta i tystnad med okända människor och titta ut på naturen, husen som gled förbi.

Jag laddade mina batterier, stärkte min kropp och själ genom denna "vila". Hemma var det svårt att sitta stilla, att bara vara, men när jag reste kunde jag sitta och ändå gjorde jag någonting. Det var uppfriskande att känna bussens rörelse i kroppen. Dessutom hittade jag en "flock" att vara tillsammans med under turen, jag slapp känslan av utanförskap en stund.

Väl hemma igen kunde jag ta fram min bästa sköld och fortsätta stilla fäkta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...