För människan är det ett trauma när olika funktioner i kroppen plötsligt inte fungerar som vanligt. Du kan drabbas av värk i nacken, ryggen, huvudet,må dåligt, ja  oavsett vilket ställe, eller vilket organ som drabbas, så kommer du att grubbla över detta.

När det händer något dramatiskt i ett land på jorden, långt borta från ditt eget land, så reflekterar du och tänker till, du tycker synd om de drabbade, men ganska snabbt går ditt liv vidare som om ingenting har hänt.

Din egen kropp, din egen värk, ditt dåliga mående, det är något som är stort för dej. Som tänkande varelser känner vi både skuld och skam, över att vi tycker synd om oss, eller ojar oss över en ond nacke. Det finns ju andra som har det sämre!

Ja, så är det ju. Det finns alltid andra som har det värre. Men det hjälper ju inte dej, speciellt inte i det första skedet, när du blir medveten om din skada eller när du mår lite halvdåligt.

Längre fram när du enl mindfulnessmetoden kunnat stanna upp, konstaterat hur du mår och känner, accepterat detta och gått vidare, då är det läge för dej att förstå att det finns även andra som är drabbade. Och då kan det, konstigt nog, trösta dej att veta, att du bara är en del av det mänskliga traumat, där vi drabbas av värk och sjukdomar.

Vi måste, till skillnad från katastrofer i världen, lära oss att leva och handskas med vår sjukdom, tillstånd, värk i vår egen vardag.

Mitt bästa knep är att göra roliga saker, tänka trevliga tankar och umgås med, eller ha kontakt med människor som tillför energi. Vilka dom är känner du snabbt när du blir medveten om detta.

Jag tänker så här; om 100% av dagen består av värk och elände och jag finner mej i det, då blir det så. Om jag 25 % av tiden skrattar i telefonen med någon glad kompis, då har jag bara 75 % elände kvar.  Så kan jag umgås med glada barn 25 %, och vips var det bara kvar 50 % av de gråa molnen. Jag kan pratfika med en väninna o ta bort ytterligare 25% och kanske zumba, "pärla", måla osv.

Så har jag jobbat mej ur mina sjukdomar. Värk och elände finns ju kvar, men då du inte ger dom utrymme att växa och frodas, så avtar dom väldigt fort i styrka i ditt medvetande. Och när du säger nej till dom, säger du ja till alla trevliga saker som kommer att ta överhanden, och bilda massor av må bra hormoner i kroppen.

Detta min vän tillför enormt mycket till den egna läkningsprocessen i kroppen. Men glöm inte, värken du känner har du all rätt att vara ledsen över, likaså över funktioner du tappat. Och gråt när du behöver det. Som jag tidigare skrivit; både tårar och skratt helar oss!

 

Maria

4 november 2010 12:32

Så riktigt du skriver!
Man kan tänka så här:
Hur är det emellan elände/värk etc?
Är det bra då? Ja, då kan man faktiskt se att det finns annat också.

http://www.nil.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...