En influensa för 9 år sedan kastade mej in på den grå vägen. Jag blev rejält sjuk och kände det som om jag hade ett ben i graven. Efter EN vecka var jag tillbaka på jobbet! OUMBÄRLIG kanske!?

Jag nonchalerade alla signaler kroppen skickade mej, som jag senare i backspegeln kunnat avläsa. Benen ville inte bära mej riktigt, jag var andfådd. jag var trött. Jag gick helt enkelt på dom sista energidropparna från min tunna.

En söndagsmorgon 3 v senare vaknade och kände inte igen mej. Det kändes så underligt i mej som om jag inte var jag. Men det går väl över tänkte jag. Då började ena armen domna och obehagkänslan i kroppen växte sig allt starkare. Jag vilade en stund men klev  upp efter en stund och skulle gå och berätta för min man hur det kändes när benen plötsligt vek under mej! Benen DOMNADE bort!

Jag fick lägga mej ner på hallgolvet och ropa på min man och då, med full kraft, tog den mest underliga känsla jag någonsin känt min kropp i besittning.

"Ring efter ambulans" bad jag min man som rusade fram till mej. "Jag försvinner"!

Så kändes det, att JAG VAR PÅ VÄG ATT FÖRSVINNA! Den ynka droppe energi jag hade kvar i kroppen fick jag använda till att prata! Jag låg på hallgolvet och väntade på ambulansen och pratade hela tiden, för om jag inte gjorde det skulle jag försvinna. Så kändes det.

Och vägen tillbka blev lång.

 

tantnanny

14 januari 2011 15:57

intressant...

ILOS

15 januari 2011 10:20

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...