Jag började blogga med en önskan att jag skulle hitta orden igen, eftersom skrivandet alltid varit en del utav mej, och mitt sätt att bearbeta upplevelser. Som jag skrivit tidigare finns det ingen kronologisk ordning i mina inlägg.

Då jag kommit en bra bit på vägen i mitt samarbete med både min kropp och själ, så litar jag till fullo att det som behöver komma ut gör det också. Jag sätter mej vid datorn när orden "pockar" på och skriver det som kommer.

Mina inlägg kan därför bli som en enda lång ordfläta som går in i varandra, samma händelser kan återkomma men från nya vinklar.

Tack till er som läser och delar mina upplevelser!

Efter en natt på sjukhus, när kroppen "domnat" bort och jag trodde jag skulle dö, kom min man för att hämta hem mej.

Denna "överansträngning" skulle förhoppningsvis botas på tre veckor. Min man fick leda mej ut ur sjukhuset till bile., Mina ben ville inte bära mej!

Hemma väntade vår kära dotter som tagit ledigt för att stötta oss. Jag blir alltid lika varm om hjärtat av att se henne, och visst fungerade hjärtat fortfarande!

Men precis så kändes det att komma hem igen, att det bara var hjärtat som slog på som vanligt. Jag orkade ingenting, knappt ta mej till bordet för att äta, knappt hålla i besticken. Kroppen blev kallsvettig vid varje ansträngning.

Jag var tvungen att vila. Och det i sig var en pärs! Fortfarande snurrade ekorrhjulet inom mej och stresshormonerna dansade i vild förtvivlan! Jag ville bara upp och prestera, men var tvungen att acceptera att det helt enkelt inte gick.

Nästa dag gick min man till sitt arbete och dottern stannade kvar hos mej. Då fick jag ett "anfall" till, inte lika svårt men med samma känsla i kroppen som den första gången, att jag försvinner, domnar bort.

Du som är drabbad på något sätt, försök vila i den förvissningen att din kropp ska ta dej ur detta. Din kropp har varnat dej i många år, du har inte lyssnat. Nu har kroppen tagit kommandot. Samarbeta med den och den kommer i sinom tid att åter bli den boning som känns varm och trygg att leva i!

Var inte rädd!