Vi människor har en förmåga att minnas och klamra oss fast vid oförrätter. Ändå är just oförrätterna bland de tyngsta bördorna man kan bära. Vi lider och kämpar på, och lägger börda på börda i vår ryggsäck. När något händer och uppförsbacken blir tung och slitsam, då får vi ångra oss att vi inte lättat på den onödiga lasten!

Med mitt sätt att tänka, kan jag inte förstå ,varför så många väljer att vända ryggen mot någon som är både nära och kär. Varför räknas en felaktig handling mer än alla de kärleksfulla handlingarna innan?

Jag har en hjärtegod vän som alltid hade/har sin dörr öppen, en vän som möter med rena lakan och god mat, närhelst du kommer. En mycket kärleksfull och omtänksam vän.

En dag gjorde min vän ett, i släktingarnas ögon, ett misstag. Sådant som händer dagligen. för att vi är just människor. Fel dag, fel tidpunkt, mänskliga svagheter.

Vad händer? Ja,släktingarna som känner sig förrorättade, väljer att lägga den bördan i sin ryggsäck, istället för att förlåta.

Hur kan vi intelligenta varelser vara sådana? Varför förlåter vi inte ett misstag, när de positiva, kärleksfulla handlingarna varit så många fler?

Kontentan blir bördor och saknad i ryggsäckarna, för de som inte kan förlåta, och även saknad av den människan de ändå i djupet av hjärtat håller av.

Min vän blir fråntagen en livslång relation, min vän får leva med saknaden.

Har du en oförrätt som är värd att bära på? Eller klarar du av att förlåta och lätta på din börda?