Jag träffade en god vän som fick mej att tänka till. Hon hade en god vän som ändrat sitt beteende och hon var så sorgsen. Det här fick mej att tänka på skillnaderna mellan kärleks- och vänskapssorg.

Alla som gått igenom en kärlekssorg vet hur smärtsamt det är. Den första tiden är ett plågsamt tillstånd, där tankarna hela tiden återkommer till frågor som börjar på varför, och du ältar dessa om och om igen.

Men du inser också och vet ju, att känslor kan du inte styra, inte de där heta passionerade som pockar på, lika lite som du kan rå för att dom plötsligt tar slut. Den dagen du saknar känslorna mer än din partner, den dagen har det tagit slut.

Du/han har förhoppningsvis kurage nog att göra slut och även tala om detta öga för öga. Då kan ni båda gå vidare så småningom, även om det tar längre tid för den som blir lämnad.

Hur är det med vänskap? Där finns inga oskrivna "regler" om hur du "gör slut". Men det minsta du kan göra när din vänskap tagit slut, eller där den minimerats så att du inte längre vill umgås, är väl att berätta detta för din vän.

Vänskapssorgen är kanske inte lika intensiv men den kan dröja kvar länge och t om finnas för alltid. Till skillnad från kärleken där du inte behöver mista en vän, kanske bara hans/hennes kärlekskänslor. Men du förstår med tiden varför ni brutit upp.

Vänskapen gör inte avslut på ett bra sätt. Du får oftast inte veta orsakerna. Det enda som händer att "vännen" slutar höra av sig eller kommer med undanflykter. Vad händer hos dej då? Ja, det är klart, du söker felen hos dej själv och kan t om känna dej skamfylld för att du trodde att du var en nära vän.

Vänskapssorgen tär på din personlighet, din självkänsla och kärlekssorgen tär mera på ditt självförtroende, blev min slutsats.

Du ska vara en stark människa och trygg i dej själv för att orka förstå, att anledningar till bruten vänskap faktiskt inte behöver bero på den du är. Oftast är det din "vän" som har saker att lösa och behöver vara ifred.

Men det tål att tänkas på hur vi hanterar vänskap!

 

Per

10 oktober 2011 19:39

För 6 år sedan fick jag kicken från kyrkan, idag lever jag i utanförskap och gränsen till misär, folk inom kyrkan vägrar ha med mig att göra eftersom jag kritiserat dom.

Att sitta ner och reda ut problem löser många problem, men inom kyrkan väljer man att anmäla kritiker, gäller även om dom vet att man lever i utanförskap och misär.

4 års särskola ledde raka vägen till utanförskap och hat.

http://endyrbartid.bloggplatsen.se

ILOS

10 oktober 2011 22:28

Du är inte ensam om att bli utsatt för kyrkans oförmåga att ta emot kritik.
kram

 

nemo

10 oktober 2011 19:58

fin blogg :D
spana gärna in min med och följ:D
http://nemoflummare.bloggplatsen.se

http://nemoflummare.bloggplatsen.se

ILOS

10 oktober 2011 22:27

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är min hemsida uppstartad och jag kommer att ha mycket pyssel med att lägga in foton, bilder på mina tavlor och så blogga förståss!   Välkomna och besök mej på  www.livsandas.se ...

Jag kommer att fortsätta blogga, visa mina tavlor o bilder via min hemsida som snart är klar. Den kommer att få stor betydelse för mej i min vardag, då jag återigen fått släppa mina utåtriktade intressen pga infektionsrisken o orken. Min nya hems...

      Qiyoröyo gör jag varje morgon! Mycket bra för att hålla musklerna smidiga och värkfria, speciellt dessa tider när cellgifterna gör sina anfall i kroppen. Som Regina Lund sa så bra, de dödar inkräktare men även civilbefolkningen faller på ...

Den här gången känner jag mej förståss lite stukad, men mest har en ilska vuxit fram när det slutgiltiga beskedet kom, att det finns en tumördjävul i min kropp. Mina tankar går till alla barn som drabbas av denna hemska jävel, som vill invadera kropp...

Floder av tårar har under förra vintern bildat en hel sjö. Nu har mina steg tagit mej till en vägkorsning igen. En kort tid gick jag på den livsbejakande vägen. Sakta men säkert byggde jag upp eller återtog det som ger mitt liv glädje. Förutom familj...